Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1868, sida 2

ill en damm, der dolde tät säf och omångsrika oåörtplantor nästan hvarje skymt äf vattenspegeln. De närstående träden hade fordom, år at och år in, betraktat sin bild i de klara vågorna; nu var det annorlunda: Gröna, täta vattenväxter betäckte den lilla sjöns yta; smala remnor mellan dem betecknade de vägar, på hvilka ormar och sköldpaddor hade summit öfver från den ena sidan till den andra, och vid den till hälften igenväxta kanalens utlopp låg en massa ris och barkstycken, som lade strandat mellan kärrväxterna. En fuktig, gyttjig ånga uppsteg från det stillastående vattnet i pussarne bredvid dammen, en hemsk, likasom menniskofiendtlig ånga, som förlänade den mellan trädtopparne herrskande stillheten karaktären af ett tryckande graflugn. Hvar voro de lyckliga menniskor, som fordom lustvandrade i den sköna parken? Hvar voro de muntra negrerna, som rensade gångarne, afskuro det framstickande gräset och blandade sina känslofulla visor med de outtröttliga trastarnes och blåstruparnes sånger? Ludlow var utsatt för ett förbittradt krigs alla faror; Alice suckade djupt nedböjd under ett grymt öde, och negrerna? Ack, många af dem hade blifvit bortförda för att få sin hälsa förstörd genom dålig föda och tungt skansarbete, andra hade genom flykten undandragit sig tvångsarbetet, och i den ödsliga negerbyn funnos endast några gubbar, som vacklade vid grafvens brädd, samt mödrar med sina barn, hvilkas krafter knappast förslogo till de lätta göromålen inom hus. Denna eftermiddag befunno sig i den