Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1868, sida 1

MV 14 AIIC JAI VIOIUMGC UU VY QlIBSÄSLCaller att ge sig af ned i den strömfåra, som med stark fart rusar fram mellan de begge quaierna. Denna fallgrop har stått så —ftrefligt gapande hela sommaren och den står der och gapar ännu. Våra goda stockholmare ha i sin tur stått och gapat -ppå eller ned i gropen, men man har lagt märke till att hvarje stadsfullmäktig, som esått trottoiren utföre, ej haft ett öga för s den. Den piken hjelpte icke. Nu har eIL. M. tagit till en hvassare. Nu rifves a ett godt stycke af k. stallet, så att om några dagar ha vi här att beskåda en riktig ravin och det midt i Stockholm. Å Man är fullt öfvertygad att icke heller detta skall röra våra stadsfullmäktige minsta grand, snart kommer väl ordningen till andra ändan af Helgeandsholmens quai-mur och då vill man ej ge mycket för hr Bonniers boklådslokal ... Emellertid öppnar sig nu redan en ny utsigt från höjden af Norrbro-trottoiren, en präktig utsigt af Mälaren, så att man redan fått en försmak af hvad som väntar oss när stadsfullmäktige vilja en gång i framtiden taga itu med konung Gscars testamente. Ruskigt blir i alla sall detta parti af hufrudstaden, men hvad får man ej ställa till för att ruska upp dåsigt folk? ) H. M. har gjort mycket i den vägen. Fyra fönster djupt gå bort af k. stallet och så ha vi en brädvägg, som står der och stirrar, sannolikt i flera år; men H. M. lär förklarat, att han ej bryr sig så mycket om utsigten, blott han vinner sin afssigt. Vär vestindiska besittning har fått sig en ny guvernör i kommendörkapten W. Ullrich, en hjertans beskedlig karl, mycket lifvad för kommitters ,,nedsättande, en stadsfullmäktig med ganska mycken blick. Tänk hvad Gustavia nu skall bli för en framåtgående stad under hans ledning, tänk hvad han liksom Kremer ,ska bli Ibra för staden, såsom hr Wennerberg Isjöng så trefligt om Upsala, innan han blef akademiker och tagitsallvarligt skolinspektionenom hand. Hr Ulrich mötte jag här om dagen, han kom galaklädd från K. M:ts I kansli, han hade ,fjer i sin hatt, efter som han nu är ett slags öfverståthållare han också, förmodligen hade han varit på asskedsuppvaktning hos grefve Wachtmeister och fått nödiga instruktioner, ifall någon ,hugad skulle infinna sig för att! köpa. Man berättar för öfrigt, att en glad kamrat till hr Ulrich, vid underrä telsen om att han erhållit anbud att mot taga guvernörsplatsen, skulle utropat: ,,G dig ej af dit, då är du såld! Hr Ulrich är en bestämd karl och säljer sig ej — något sådant lär han också ha svarat: La vieille garde meurt ..... men säljer : sig inte! Sedan kyrkomötets dagar ha vi oj sätt bevittna en så stark andarnas sammandrabbning som den mellan hr F, Sander, eden fallande stjernan, och vår bekante föreläsare, docenten Dietrichson; det är inte fråga om , vara eller inte vara, utan om , vas eller urna — frågan gäller nemligen, huruvida icke ett i nationalmuseum befintligt monument, som har kallats urna, borde egentligen vibriceras som vas. Hr Sander håller på urnan, hr Dietrichson på vasen — derom striden, Hr Sander etecknar hr Dietrichson såsom den der mot honom afskjutit , välmenande nålstygn och hr D. erkänner, att han är — en mördade, icke mer och icke mindre. Det är ju vackert af hr D., men offret, den mördade, urnan eller vasen, hvar är den? Ty en corpus dekicti bör väl ändå finnas, äfven i en litterär-nationalmuseisk strid! Saken är den, att det finns ingen mördad, ännu åtminstone, och då hjelper det ej hr Dietrichson att han säger sig vara ,,en dolsk mördare. Vas eller urna, kruka eller vas — de begge herrarne ha drabbat samman på ett sätt, att en öfverenskommelse i gödo Å torde bli möjlig, utan att anlita en skiljdomare, och den har man då så nära till hands i den gamle Bautastenius-Deland — ni mins hans lärda visa om , forntidens kummeloch ,nutidens krukor, som hade två öron i stället för att forntidens hade blott ett. Bautastenius var onekligen en fornforskare af värde, hade man bara anförtrott åt honom att uppgöra nationalmusei katal öfver vaser, skulle ingen hetsig krukstrid uppkommit mellan de begge tjenstemännen inom samma verk, Det är ju ändå ej så osannt, att man bör tvätta sitt smutsiga linne inom familjen, icke ens såplöddret bör någon få se. Hr Sander är otväf-l velaktigt en baise för närvarande, och g borde aldrig ha äfventyrat en strid med S hr Dietriph-un, som nog känner skillnaden d mellan detta och detta. — Den alldeles VY nyss så hett uppblossade kamin-stridens8 borde jag väl också närmare ha redogjort p för, men ni unner den varmt tecknad i våra tidningar, och jag må så godt först som sist medgifva, att ,,muscifrågan ej står i stort närmare samband med ,kaminfrågan än t. ex. stuteriväsendets ordnande kan sägas stå till strykinrättningars bildande här och der vid bakgatorna i Stockholm. Det är besynnerligt, att Mindre Teatern ej vill lyckas komma sig upp i allmänhetens bevågenhet, det är om den dramati— SC LSc — O—— — — ——— — — — cC EE G MA OA O VVDOS— — — S23— — 9 Dessa anmärkningar må stå fär vår brof-OS skrifvares räkning. Oss synas de vara icke så litet obilliga, i det man än klandrar stadsfullmäktige Å för de höga skatterna, likasom stoppade de allL mänhetons pengar i egna fickor, än åter anklagar dem för ,dåsighet m. m., då de sky g tillbaka för åtskilliga färatam omm Lu —