Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1868, sida 3

olyckliga Ludvig XVI hade ännu regerat om icke denne svage och olycklige monark vid sammankallandet af les Etäts gånäraux hade begått det oförståndet att önska få veta de lärdes och tidningsskrifvarnes mening om hans finansers ömkliga tillstånd. Underordnande allmänna opinionen under religionen, må religionen och tanken blifva oskiljaktiga, och må denna sednare alltid blifra i beroende af censuren och presterskapet. Det gifves tilldragelser, som folket icke ens får misstänka att hafva egt rum. Tillåt i riket endast tidningar, men lifnär icke för mycket folkets nyfikenhet. Gif folket icke tid att tänka. Det är icke skapadt härför. Det bör icke resonnera. Intet är svårare än att styra ett folk, som fordrar räkenskap för al! . Det bör arbeta och tiga! Den lärdes penna medför mera ondt åt en regering än kriget. Skicka till Siberien den förste skriftställare, som hittar på att börja lätsa vara statsman. Ett engelskt valmöte. Vid de förberedande valmöten, som nu pågå i alla vinklar och vrår af Storbrittanien, går det stundom rätt stormigt och stundom på samma gång rätt lustigt till. Så hölls den 31 Oktober i Lambeth (London) ett valmöte, vid hvilket en konservativ kandidat, hr Morgan Howard, skulle föreställas och hålla tal till valmännen. En af hans vänner, Rev. Starcy, pastor i S:t Thomas, fungerade som ordförande. Då hr Howard uppsteg på platformen, helsades han med bravorop, hyschningar och kattjam, som räckte flera minuter. Han började sitt tal med att orda om den ofantliga taxering, som nedtyngde Lambeths innevånare, och lofvade att afnjelpa den, om han förmådde. Men här afbröts han af röster, som ropade: Du vill smörja oss om munnen med raklödder, du! ,,Du vill pudra in oss, du! ,, Hvad har du att säga om de 3 millionerna extra årligen ? Talaren: Det skall jag genast svara på... En röst: Tappa icke vantarne, Morgan, Talaren: Tappa icke vantarne, ni sjelf. Röster! Oh! Åhå! Hej! Bravo, Morgan. E Talaren: Mina herrar, jag har icke kommit hit, ör ett... Ea röst: Hvad säger ni om irländska kyrkan? Talaren; Jag är icke rädd för att besvara den frågan. (Häftigt buller.) Jag fruktar icke den frågan. (Nu började någon i ändan af salen att slå på trumma.) Mina herrar, om femtio trummor bullra, så skall jag likväl tala... En röst: Nejstopp, min gosse, det skall du icke. (Mycket oväsen.) Talaren: Det hedrar icke en samling af engelsmän att föra slikt oljud (skratt), isynnerhet när en prestman innehar ordförandestolen. (Allmänna skrattsalvor.) Om dehär bullermakarne också följde mig i sex månaders tid, skulle jag likväl icke förlora mitt goda lynne. (Bravo och tjut.) Jag måste yttra något till dessa herrar, som stå mig närmast och önska höra mig. För deder, som stå längre bort och väsnas, är jag icke rädd. i Hr Howard började nu tala om uppfostringsväsendet, men icke ett ord kunde höras med anledning af oväsendet. Slutligen röt talaren med uppbjudande af sina lungors hela styrka: I liknen mer en hop djur än menniskor. (Tjut och hurrarop.) En röst: Hvad säger du om irländska kyrkan? Talaren (i det han pekar på en pojke): Hvad vet dender om irländska kyrkan! Nina herrar, här stär en skägglös pojke och skriker om irländska kyrkan... Många röster: Lefve Gladstone! Talaren: Mina herrar, jag tror, att irländska kyrkan behöfver reformeras, men jag protesterar mot dess tillintetgörelse. En röst: Nå, biskoperne med sina 5,000 pund om året? Talaren: Det är just hvad Gladstone vill ha, just 5,000 pund om året, men han får vänta på det, och jag för min del vill icke sälja mitt fådernesland för den saken. (Tjut och bravorop.) Hr Howard försökte fortsätta, men nu uppstämde en del af församlingen visan om ,, Tommy Dodd och slutade hvarje vers med i korus sjungna refrängen: Vi vill hänga Morgan Howard i ett ruttet äppleträd I Håronder föreslogo några af kandidatens vänner ett förtroendevotum för hr Howard, i hvilket inemot hälften af de närvarande instimde, medan de ö ige under skratt ocn infall protesterade. —— w —i ——? — 01WwTwwd-—