Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1868, sida 1

I en sådan sinnesstämning befann hon sig en dag, då hennes tjenarinna, en gammal kolsvart negress med egendomligt fula, dock välvilliga drag, inträdde till henne i rummet och bad henne från Ludlows båda systrar att komma ned i salongen, der husets innevånare brukade sammanträfta. — Hvarför komma de inte hit till mig, Rosa, om de önska tala med mig? frågade Alice, och harmens rodnad uppsteg på hennes kinder; — de tyckas glömma allt mer och mer, att de endast som gäster uppehålla sig i min makes, således äfven i milt hus. — Söta missus, nya tidningar ha kommit, svarade Rosa lugnande, i det hon nalkades Alice och strök den på mattan lekande gossens bruna lockar ur pannan. — Tidningar? utropade Alice öfverraskad, hvarefter hon återtog sin grubblande ställning. — Är min mans tant närvarande? frågade hon efter en längre tystnad. — Ja, min goda, söta missus, svarade negressen med ett uttryck af medlidande. — Då åsyftar man säkert nya kränkningar, forttor Alice, likasom talande till sig sjelf. — O, var inte så ledsen, missus, återtog Rosa under tårar, — kanske mena de inte så illa, utan vilja bara läsa ur tidningarne för er. — Hur länge ha de haft tidningarne? — Omkring en timma; ladies ha genomläst dem och vilja nu ge min goda missus underrättelser från kriget. — O, jag gissar att nordstaterna ha lidit ett nederlag, och man hoppas bereda mig förtret genom noggrannare meddelanden derom.