Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1868, sida 1

Han gick uppfylld af gladt mod, åtföljd af sin förtviflade makas välönskningar. Han gick med den öfvertygelsen att den välvilja, som man visat Alice under hans närvaro, ej skulle kallna under hans bortavaro. Men han anade ej, att Alices öppna sympatier för norden brännmärkte henne i hennes omgisnings ögon och stämplade henne som förräderska, ej heller att till och med hans namn ej förmådde skydda henne mot en öfverlagd elakhet och otaliga, bittra förödmjukelser, genom hvilka man sökte hämnas hvarje af norden tillkämpad fördel på dess försvarslösa anhängarinna. Sedan tre år rasade det blodiga inbördeskriget i den stora republiken, och två år hade förflutit sedan Ludlow lemnat sitt hem. Han hade oupphörligt befunnit sig i fält under hela denna tid och endast skriftligen stått i förbindelse med sin maka. Men äfven brefven inträffade ganska sparsamt i anseende till de stora afstånden och osäkerheten i befordringen, och ofta förflöto hela månader innan den i bekymmer och sorg försänkta unga modern erhöll någon underrättelse. Sålunda upplefde den arma Alice ej en enda lugn timma, och ehuru hon i vittnens närvaro bibehöll fattningen, för att ej föranleda hånfulla och sårande anmärkningar, så öfverlemnade hon sig desto hejdlösare åt sin smärta, då hon befann sig ensam. Till och med hennes lille täcke gosse erbjöd henne under dessa stunder blott ringa tröst, ty då han log emot henne, tyckte hon sig se sin makes blickar, då han sade henne sitt sista farväl.