Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1868, sida 1

Den valkiga näfven, som var van att svänga yxan och föra plogen, grep beslutsamt till musköten, och händer, som annars fruktat inflytelsen af de brännande solstrålarne, beväpnade sig med svärdet och den fruktansvärda revolverpistolen. Här i blind fanatism, der med vild enthusiasm ilade man till samlingsplatserna för att i bitter, oförsonlig kamp afgöra de frågor, som man så länge hade kringgått och behandlat med den största försigtighet. De första sammandrabbningarne voro jemförelsevis oblodiga och framkallade ett medlidsamt löje hos andra, alltid stridsfärdiga nationer, men efter dessa första sammanstötningar följde andra, hvilka med häseende till förbittring och uppoffring af menniskolif knappt ega sina motstycken i historien. Hvarje framgång på den ena eller andra sidan dreftill förnyade ansträngningar, nya offer, hvilka under den växande förbittringen, som är så vanlig under medborgarekrig, erbjödos och antogos med den vildaste hänsynslöshet och med åsidosättande af de heligaste familjepligter. Äfven Ludlow, i hvars bröst de redan med modersmjölken insupna åsigterna och fördomarne blott hade slumrat, lät sig bortryckas af den förderfliga strömmen. Han ansåg det ej längre nog att hafva offrat större delen af sin rörliga förmögenhet för att gagna de secessionistiska planerna; han egde ju ännu sitt lif att våga, en älsklig maka och ett barn, den dyraste underpanten på hans äktenskapliga lycka, hvilkas välfärd skulle kunna undergräfvas till de förblindade, affälliga staternas fromma. 22