denna åtgärd, hvilket han äfven gjorde i en skrifvelse till erkebiskopen, hvilken skrifvelse samtidigt dermed blef osfentliggjord i tidningen , Salut publick. Hotad med afsättning och interdikt, återtog abbån sin protest, och qvarblef i sitt embete. Men — såsom han sjelf förklarar — sedan dess hade han intet lugn mera, och hans samvete förebrådde honom den inkonseqvens, till hvilken han gjort sig skyldig. Fördenskall offentliggör hans nu en skrifvelse ,,å mes fråres dans le sacerdoce i hvilken han redogör för omöjligheten att vidblifva sin hittills intagna position. Han aflägger en fullständig gallikansk trosbekännelse och förklarar sig beredd att hellre lemna sitt embete än att låta samvetsqvalen fortfarande förtära sig. Specielt uppställer han tre punkter: 1) Påfven är icke i och för sig ofelbar, icke ens på påfliga stolen, ifall kyrkan icke gifvit sitt bifall till hans läror; 2) påfven har hvarken direkt eller indirekt makt öfver konungarnes verldsliga välde; 3) det allmänna konciliet står öfver påfven. Det märkvärdigaste härvid är, att trots det denna bekännelse blifvit offentligt uttalad och offentliggjord, inga åtgärder nu blifvit vidtagna mot abbenffrån erkebiskopens sida: Man förmodar fördenskull, att monsignore Bonald fruktar, att abben . hemlighet understödjes af den gallikanskt sinnade kultusministern Baroche, och derföre icke vågar tillgripa stränga medel. Man erfar af berättelser från Paris, att exdrottning Isabella tillika med hennes gemål och svit (tillsammans 45 personer) i morgon ämnar från Pau inträffa i Paris. Hon har hyrt 2hoteller på Champs Elyses mot en årlig summa af 70, 000 francs. Till en början skall hon bo på Grand Hotel. Isabellas älskare, Marfori, har — som det heter — begärt afsked, förmodligen emedan han icke vågar åtfölja exdrottningen ill Paris. På en at de mindre teatrarne Paris uppföres redan ett stycke, i hvilket Marfori spelar hufvudrolen. SPANIEN