Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1868, sida 3

länsstyrelsernas tredje årsväxtberättelser. Kalmar län. Uti de två föregående berättelserna är redan omnämndt, hurusom under våren och hela sommaren ångvarig stark torka högst menligt inverkat på srödan, synnerligast å foderväxterna och värsäden. hvilken senare på högland jord knappast återgifvit utsädet. Denna för växtligheten skadliga väderlek har emellertid varit gynnsam för skördearbetet, hvadan hö och säd utan undantag äro väl inberde. Afkastningen, hvilken hvad angår hvete och. g är af utmärkt god beskaffenhet, utgör i medel, enligt ingågna uppgifter: af hvete och råg de; at korn och hafre knappast 3:je och af potais å:je samt af ärter, bönor, vicker, rofvor och kålrötter, som föga odlas, ungefärligen 3:je kornet. På det hela för detta län, hvarest hufvudsädena atgöras af råg, korn och potatis, lärer således denna afkastning icke kunna beräknas till mera än : en tredjedel under medelmåttig skörd, i följd hvarif brist på spanmål och potatis till föda och vårutsäde påtagligen är att emotse inom flera af ! nets socknar. : Tillgångarne å hö och halm för kreatursutfodringen äro högst ringa och på flera ställen icke tillräckliga för ens hälften af vanliga antalet kreatur. Södermanlands län. Den under förlidet år inträffade sentida skörden orsakade, att hö:tsädet icke bann att utsås i vanlig tid och ej vann den frodighet det eljest plägar uppnå vid vinterns inbrott. Denna var jemn och marken under denna årstid skyddad af käle och snöbetäckning. Våderleken under våren var gynnsam, med owvexlande regn; men derefter inträdde en ihållande torr och varm väderlek, som nästan oafbrutet fortsarit under hela sommaren och menligt inverkat å växtligheten, särdeles å gräs samt vårsäd. Någon del af de med höstsäd besådda fälten voro af så svag beskaffenhet, att omsåning med vårsäd måst ega rum. All årets gröda har blifvit väl inbergad och är af utmärkt god samt, hvad spanmålen beträffar, af vigtig beskaffenhet. — Förhållandet med de särskilda slagen torde vara i allmänket följande: Hvetet anses lemna nära medelmåttig skörd, af :te till S:de kornet, men från fjerde fögderiet uppgifves kornförökningen till 3 å 5 gånger utsädet. Rågen, ortens hufvudsäde, antages lemna medelmåttig afkastning at 7:de till s:de kornet, men halmskörden är mindre rik, än under vanliga år. Å högre, sandblandad jord har den af torkan blifvit bragt till brådmognad och der ej gifvit annan afkastning än i foder. Kornet gifver skörd under medelmåttan, af 3:dje till 5:te kornet. Hafre och blandsad gifva likaledes skörd under medelmåttan af 3 till 5 gånger utsädets belopp. Ärter och vicker hafva gitvit olika afkastning; åen del ställen god skörd, men å andra nära missväxt. Kornförökningen kan öfver hufvud beräknas till 4 å 5 gånger utsädet. Det bör dock anmärkas. att å jord med fuktigare läge har af vårsäden erhållits fullgod skörd, och att sädesgrödan, i förhållande till qvantiteten halm, i år är mycket gifvande. Potatis. Denna rotfrukt har gitvit skör öfverträffande den, som under flera närmast före. gående år erhållits, och någon s. ! annan sjukdom derå har ej fö rkts. Afkas ningen antages till åtminstone 7 å 8 gån hvad som blifvit utsatt. Rofvor och kålrötter hafva, der de ej varit utsådda å för torr eller hård jord, lemnat god arkastning. Lin och hampa hafva varit af mindre god växt. IISkörden har utfallit vida under medelmåttan, såväl å naturliga som artificiella ängar, till ungefär hälften mot den under vanliga år, men är af god beskaffenhet. De i höst med godt och torrt derför tjenlig jord besådda fälten t och lofvande utseende. I allmänhet bedömd anses årets spanmålsgröda fullt motsvara ortens behof och äfven lemna öfverskott till assaln. Bekymmersammare är deremot den svaga fodertillgången för vintern, som redan förorsakat, att landtmannen måst m a antalet kreatur; dock finrås ej obetydliga förråd af halm från förra åren att tillgå. äde samt i ete ett frodigt