Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1868, sida 2

TYSKLAND. I Hannover har preussiska regeringen lyckats komma till enighet i afseende på förslaget till förvaltning af provincialfonden; för frågans definitiva afgörande fordras likväl den preussiska landtdagens bifall till förslaget. Underhandlingar om ett tyskt-italienskt postfördrag togo sin början i förrgår. Konungen af Bayern har indragit den åt skalden Emanuel Geibel af hans fader beviljade pensionen, och detta af det skäl, att Geibel i sin födelsestads namn välkomnat konungen af Preussen i ett poem, i hvilket den förhoppning uttalades, det äfven Sydtyskland skulle ansluta sig till Nordtyska förbundet. Man förmodar emellertid, att preussiska regeringen skall lemna Geibel skadeersättning. Inträffar icke detta, har man för plan att i Nordtyskland öppna en subskription för Geibel. 1 Baden har Obkircher blifvit justitiseminister, och härigenom kan man anse, att den redan förut så preussiskt sinnade ministeren blifvit ,,homogent kompletterad. ÖSTERRIKE. Till och med de liberala tidningarne beklaga sig öfver, att det ännu alltjemt icke vill komma till något riktigt förtroende för varaktigheten af den nuvarande styrelsen, och visst är, att regeringen i detta land har att kämpa med stora svårigheter. Böhmen — åtminstone dess hufvudstad — kan blott genom undantagsåtgärder hållas i tygeln, och polackerna hafva, alltsedan kejsaren inställde sin resa till Lemberg, icke underlåtit att äfven göra demonstrationer. I Tyrolen hafva ultramontanerna fått öfverhand och hoppas att — stödda på den katholska föreningen — segra vid valen, om landtdagen kommer att upplösas. Hierarkiens strid mot regeringen fortfar på många håll. I Ungern har Deak uttalat sig mot det obligatoriska civiläktenskapet. ENGLAND. Statskyrkan har förlorat sin högste prelat, erkebiskopen af Canterbury, d:r Charles Thomas Longley. Född 1794 och son till en rättslärd och publicist i Rochester, erhöll han sin bildning vid skolan i Westminster och vid universitetet i Oxford. Redan vid universitetet utmärkte han sig mycket. Sedan han innehaft åtskilliga prestembeten, kallades han är 1829 till föreståndare för den berömda skolan i HarrOW. Sju år derefter erhöll han af lord Melbourne det då nyligen bildade stiftet Ripon; lord Palmerston befordrade honom 1856 till det mera betydande Durham, hvarefter han snart blef erkebiskop af York och år 1862 , primas af England. D:r Longley skiljde sig från många af sina kolleger genom storsinthet och ett varmt hjerta; i öfverhuset var han i allmänhet ett. pålitligt stöd för det liberala partiet. Han intog en klok medelställning mellan de