Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1868, sida 2

sträcka, då Alice föll på den ganska förståndiga tanken, att det ej var mer än hennes skyldighet att börja ett nytt samtal, och hon frågade således, med en viss förvåning, huru hennes obekante vän icke blott kände hennes namn utan äfven hennes bostad; hon visste sig ej förr hafva sett honom. — Jag har varit endast helt kort i denna stad, svarade Ludlov förekommande, -och jag tänker stanna här en tid för min vetenskapliga utbildning och sedan återvända till mitt hem i södern; jag heter Georg Ludlow. — Åb, hvilket vackert namn, sade Alice och betraktade sin ledsagare med ett allvar, som satte utom allt tvifvel att hon verkligen fann namnet mycket vackert. — På långt när inte så vackert som Alice Trenton, svarade Ludlow lika öfvertygande. — Hm, mitt namn är rätt bra, fortfor Alice, och hennes mörka uttrycksfulla ögon mötte hennes följeslagares blick, — men buru skall jag förklara, att ni har tilltalat mig just med detta mitt egna namn? Ludlow blickadeg åt! sidan och log förstulet. Han dröjde ungefär en half minut, och derefter utbrast han med glad beslutsamhet: — Hvad hindrar mig, miss Alice, att tillstå sanningen för er? Jag har ju ialla fall inte gjort något orätt. — Jag förstår inte hvad ni menar. — Ett ögonblicks tålamod, miss Alice. Förestånderskan för er anstalt företar ibland spatserturer och längre utflygter med sina pensionärer. — Ja, mycket rätt — — Nå väl; för någon tid sedan inträf