Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1868, sida 3

öfver, ty qvällen vinkar dock till hrilan; men dagen, den korta, muina, ruskiga dagen! — Kunde det inte vara nog med att terra firma är sölig af sig, utan att himlahvalfvet skall se ut som om det fått vattensot och beböfde ,tappas, för att hålla sig uppe? Men det går väl äfven an om dagen, ty då kan altid något uträttas, som håller lynnet. uppe: Mor bufrar på med slagtet, familjen mojar sig med kortven, och det ser så förmöget uti köttboden; — men den långa mörka natten, då det piskar på rutan och köksspjöllet, så att man icke har rätt klart för sig om man slipper ligga för öppet fönster uti natten och huruvida det inte är tjufvar i köttboden, — usch! det är värre än allt annat, sedan man mistat förmågan att sofva resp. 10 timmar i stöten. Men icke alla ilaga öfver höstnattens längd och djupa mörker: ,Slockna fritt du dagens gyllne strimma, slockna, slockna! — ack i nattens tinrma lyser kärlek med ett bättre ljus — — säger Carln, och säkert mången med honom. Hvad är då värdt att klaga? Du har älskat em gång, eller gör du eller skall göra det. Du säg då icke, ser icke eller skall icke se det hösten är mörk, att ,,dyster är Novemberqvällen. Nyligen har här firats ett storståtligt bröllop, hvarvid det gamla bruket gå att se på bruden i mer än vanlig grad efterföljdes, jemväl af fint folk. Och visst lönade det mödan, ty endast högst sällam får man skåda sådan brud, så ung och dock så yppig blomma. Naturligtvis har hösten, som vanligt, förenat många älskande, men ännu lärer presten ej ropat ,.sista paret ut. Apropos prester, så hörde jag häromdagen af trovärdig person, att en viss kyrkoherde inom Karlstads stift nyligen på kommunälstämme ifrägasatte att blifva befriad från deltagande i underhåll till församlingens fattige. Då församlingsboerne, med tanken derpå att kyrkoherden har en årli inkomst af 3,000 rdr och ett godt boställe, hvar skördas omkring 400 tunnor spanmål, icke ville bifalla framställningen, tillkännagaf hr kyrkoher-den att han , hädanefter kommer att stänga sina. dörrar för alla fattige. Sådane exempel äro icke egnade att upprätthålla förtroendet till och vördnaden för vår läras presterskap i en tid af andlig oro, sådan som den närvarande. Betänker man. nu, att den ifrågavarande presten föddes i bondhyddan inom samma församling; att han sannolikt har denna omständighet att tacka derför, att han bekommit det goda brödstycket, — för att icke tala om den heder hans nya ställning medför, — så fattar man lätt att hr kyrkoherdens beteende i omnämnda hänseendet icke kan öka kärleken och förtroendet mellan läraren och åbörare. Sistlidne Onsdag afhölls kyrkostämma härstädes, dervid hr tullförvaltaren Karströms erbjudna gåfva af omkring 800 rår till anskaffande af ytterligare en kyrkoklocka icke, på angifna skäl, kunde antagas. Men hr K., som tillhör den gamla goda. stammen, hade en gång föresatt sig att bortgifva. summan och skänkte den förtby till en stipendiefond vid härvarande högre elementarläroverk, hvilken åtgärd är förtjent af all tacksamhet och bestämdt var nyttigare än att offra den åt ,,en ljudande malm. Åtsyning af vår jernväg försiggick under början af förra veckan, dervid allt fanns vara väl bestäldt. Huruvida en och annan, som tillsläppt jord, hade samma åsigt, lemna vi derhän, likasom huruvida banan med dess kostsamma administration kan bära sig: hufvudsaken är att jernvägen finnes till, hvartill fordrats en stor mans okufliga energi. Diskonteringen i härvarande enskilda bank lärer för närvarande vara mycket inskränkt i anseende till starkt anlitande under sommaren. Styrelsens beslut om återhållsamhet synes således välbetänkt. Iaafrepriserna äro i stigande och locka till försäljning, men tillgången är knapp. Inom norra delen af länet finnes bestämdt icke så mycken hafre, som erfordras till utsäde nästa vår. Sjöfarten för året är redan mycket minskad å Venern. Flera ångbåtar och seglare hafva redan rlagt opp,UIclsotillstandet är tillfredeställande. Man befarade epidemier efter den starka och ibällande värmen under sommaren, men hittills har, som bättre är, intet dylikt försports. länets höfding, som under H. M. konungens sednaste vistelse i Norge inbjöds att öfvervara invigningen af en jernbana derstädes, afreste derifrån direkte till Stockholm och är ännu ej återkommen. Det säges att hr landshöfdingen icke är att hitförj vänta förrän efter riksdagens slut nästa ån