Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1868, sida 1

t—— ddAded verld sanns godt om ledamöter, men intet sällskap. Det gamla rökrummet hos la Croix stod väl sällan tomt på schackspelare, men något egentligt föreningsband sanns ej. Viljor, tillräckligt friska att på nyttj samla Schackspelarnes leder, funnos nog, och bland dem främst redaktör J. E. Schultz, hvilken redan vid helt unga år förvärfyat sig ett europeiskt namn såsom både elegant och djuptänkt problemförfattare; en kärntrupp af bepröfvade veteraner från gamla Schacksillskapets dagar, en Severin Bergh, en P. G. Berg, en B. Nachman, en M. P. Levertin, en Georg Dahlqvist m. fl., fanns ock att sluta sig omkring; blott en sak felades — den vigtigaste i alla företag — initiativet, första steget. — Det togs — och den 1 December 1866 sammanträdde 12 schackvänner och bildade det nuvarande Stockholms Schacksällskap (af aktning för det gamla sällskapet, antog man dettas namn), hvilket sedan des lefvat och fortfarande lefver med friskt lif. Under förra arbetsåret sammanträdde sällskapet på först Hotel Royal, sedan i la Croix kaf å Norrbro samt, under sommarmånaderna, på Franska Värdshuset. Nu har sällskapet sina sammankomster i f. d. Gröna Stugans lokal vid Berzelii park. Då schackspelets egentliga studium är ungt i vårt land och dess inhemska litteratur hittills så godt som ingen, ligger i sakens natur, att utmärkta spelare ännu höra till undantagen. Göteborg kan vara stolt öfver att inom sina murar hysa Sverges ovedersägligen störste schackspelare, d:r Lindehn, hvilken genom segrande strider med några af Europas förnämsta schackhjeltar beredt sig ett högt aktadt namn inom schackverlden. Såsom mera framstående inom Stockholms Schacksällskap böra nämnas: grosshandl. A. W. Hafström, handl. M. Levertin och revisor Göthlin. Enligt hvad jag försport, lärer med snaraste en s. k. furnering inom sällskapet komma att anställas, och bör man derigenom kunna erhålla en temligen tillförlitlig mätare på de resp. medlemmarnes inbördes styrka. — Jag tror mig veta, att Göteborgs Schacksällskap snart har att emotse en utmaning till korrespondensparti med Stockholms. Stockholms Schacksällskaps direktion består f. n. af: professor Nordenskiöld, ordf, med. d:r G. T. Sandahl, v. ordf., grosshandl. A. W. Hafström, kassaförvaltare, och redaktör Schultz, sekreterare. Sällskapet har, som bekant, sin organ i Ny Illustrerad Tidning, hvars sista sidas sista spalt ställts till dess disposition. Huru Stockholms publik kunnat få en sådan smak för det Erisäpple, kongl. teaterns direktion under namn af, Onda tungor kastat in i vårt recensentläger, förefaller hardt när oförklarligt. Stycket, hvilket i författarens eget hemland, Tyskland, i våras vid dess första uppförande nedgjordes, är — rent ut sagdt — tråkigt. En af de stridande recensenterna, Dagligt Allehandas , Kalle, har sagt, att stycket. påminner om , Ortenbergska familjens lidanden, den der gamla romanen af Kotzebue. Jag vill gå ännu längre och säga, att hr Laubes stycke helt enkelt är ett uppkok på Kotzebues ,, Redlighetens seger öfver förtalet, som man väl trodde skulle få för evigt hvila i den graf, som fuktats af våra mormödrars tårar! Samma falska sentimentalitet, samma onaturliga figurer, förföljda enkor oeh faderlösa barn, ädla, unga män, som hålla långa ädla tal, men göra ingenting annat, en nådig furste som , deus ex machina — ja, hela Kotzebueska apparaten ser man anno 1868 på Stockholms kongliga scen. — Det har roat mig att jemföra den svenska öfversättningen med tyska originalet, och jag har, bland mycket annat, t. o. m. oriktigheter i öfversättningen, påträffat nedanstående prof på öfversätarens återgifvande af förf:ns ord: Kurz, diese allerdings Med ett ord, denna pikante Geschichte steht ganska pikanta historia neute Morgen schon in stod redan i morse i vår unserer boshaftesten elaka skämt-tidning, Zeitung, im MorgenMorgonstjernan. tern. Ich bin sehr aufgeregt, Jag är i en uppretad las Er meine Nichte — sinnesstämning efter oh, diese Journalistmorgonens skandalhiclatschereien sind mir storia! Om dessa tidein Gräuel! Sie vernich-ningar kunde begripa, ten in so bubenhafter huru de skada det ypWeise den Werth öfpersca af allt godt: den entlicher Stimmen. offentliga meningens värde! Om de kunde ana, hur våldsamt de skaka tryckrrihetens heliga grund, skulle de kanske besinna hvad deras frid tillhörer! Das erfinden sich die Hvilken smädare som Rhen und orvsählans holet Fan os ach anra