Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1868, sida 1

— A— 228 25——2 — tionskammarekontorett. i73081 Bref från Stockholm. (Till Handelstidningen.) Stockholm den 29 Okt. Stockhohns Schacksällskap firade d. 24 d:s sin årshögtid under en synnerligen glad och uppspelt sinnesstämning. Under aftonens lopp afsändes ett telegram till sällskapets ordförande, prof. Nordenskjöld, adresseradt till Tromsö, hvarifrån sedan särskild stafett skulle bland snö och is uppsöka den djerfve Spetsbergsfararen och frambära till honom helsningen från hans schackvänner i Stockholm. Det kan måhända ej vara utan intresse — specielt för det nybildade Schacksällskapet i Göteborg — att erfara något om schackspelets öden i vår hufvudstad samt om de föreningar, som derstädes under särskilda tider bildat sig i ändamål att idka och utveckla detta ädla spel. Den första tid, då någon förening af schackspelare i Stockholm omtalas, är omkring 1780, då man på det s. k. Maja Lisas kaffehus å Gamla Norrbro om aftnarne kunde få se ett betydligt antal ifriga schackgubbar sitta med pipa i mun och ölglas bredvid sig, spelande om en insats af några ören. De flesta af dessa schackspelare flyttade dock sedermera, i början af detta århundrade, till ,,Johannas kaffehus eller den s. k. Rökkulan i Storkyrkobrinken, och ytterligare år 1831 till Watzawska källarelokalen. Bland denna tids framstående schackspelare nämnas: Djurberg (geografen), som ännu vid 80 års ålder icke kunde vara utan sitt vanliga parti om aftnarne, Tempelman (känd för sitt partikuliera ordspråk), Grönhagen, Sundbeck, engerlin m. fl. Dessa beslöto 1835 att bilda ett s. k. Schack-och Litteratursällskap, men planen tyckes icke ha kommit långt i verkställighet. Som bevis på Stockholms schackspelares verksamhet under ofvannämnda tid förvarar schacklitteraturen några partier. Ett af dessa spelades genom korrespondens med ett sällskap — eller några enskilda schackvänner, man kan ej säga bestämdt hvilket — i Göteborg. Det är mycket korrekt speladt, ehuru i en stil, som numera anses något antiqverad, och gafs efter 53 drag forloradt af göteborgarne. — Äfven s. k. samrådspartier synas redan då hafva varit omtyckta. — Ett annat korrespondensparti, som äfven finnes qvar, spelades i början af år 1847, genom Aftonbladet, mellan schackvänner i Stockholm och Upsala, på hvilka sednares sida befann sig prof. A. F. Svanberg, hvilken inom schackverlden förvärfvat sig ett framstående namn, mindre genom sin spelstyrka än -genom de intressanta bidrag, han lemnat till lösningen af det problem, som kallas , Rösselsprung. ) Den 11 Augusti 1849 stiftades Stockholms Schacksällskap och räknade då omkring 30 medlemmar. Till denna händelse bidrog sannolikt i ej ringa mån den omständigheten, att Stockholm då egde inom sig en af schackspelets största heroer, n. v. preussiske ministern i Köpenhamn, Heydebrand van der Laasa, hvilken då för tiden fungerade såsom legationssekreterare vid preussiska beskickningen i Sverges hufvudstad. Bland stiftarne af detta Schacksällskap hvilket, i parenthes sagdt, såsom hedersledamöter räknade d. v. kronprinsen samt br van der Laasa och prof. Svanberg) nämnas: rektor Elfving, protokollssekreterarne K. E. Kindblad och Regnr, kamrer J. A. Hasselström, kapten Sebell, hofpredikanten m. m. kyrkoherden i Falun Wenström hvilken ännu på sednare tiden genom bidrag till schackafdelningen i Ny Illustr. Tidning visat sig bibehålla intresse för spelet) m. fl. Bland dess öfriga medlemmar nämnas: prof. Jöns Svanberg, kongl. boktryckaren C. Norstedt, öfverstelöjtnant Gustaf Hierta, artisten prof. G. W. Palm, ar Kjellman-Göransson m. fl. Att i detalj följa detta sällskaps verkzamhet kan naturligtvis ej här blifva fråga om. Att sällskapet emellertid följde med företeelserna inom schackverlden framgår oland annat af den skrifvelse, med åtfölande hedersdiplom, som det i December 1851 öfversände till prof. A. Andersen i Zresslau, med anledning af de segrar vid len stora schackturneringen i London sämnda år, genom hvilka han intog den rämsta platsen bland dåtidens schacknästare, ja, af sina entusiasmerade landsnän formligen kröntes till, schackspelarnes -onung. Sin största tid tillbragte detta sällskap å Börsens konditori; derefter på hr Lazergrens kate i Operahuset, tills detsamma vare detta sagdt med all pietet för dess ninne) stilla afsomnade. En tid af några år möter oss nu, inder hvilken det i Stockholms schackF) A tt under vissa försvårade vilkor föra hästen fver schackbrädet, utan att låta honom mer än