Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1868, sida 2

gen lycka deri, att denna frukt lemnar en ringa arkastning. För en person eller samilj, som eger till sitt uppehälle på äldre dagar ett kapital af t. ex. 10,000 rår, är det en bekymmersam sak, dåafkastningen af detta kapital nedgår från t. ex. 600 rdr till 500. — Der näringsverksamheten gifver god vinst, kan man också betala högre afgäld för begagnande af de kapitaler, som utgöra vilkoren för detsamma. Det är alltså svårt, att här uttala såsom allmän sats hvad som i denna del är nyttigt eller ofördelaktigt, emedan det beror på så många olikartade förhållanden. Om det är för vårt land, i denna stund, nyttigt, att kapitaler kunna erhållas till låg ränta, så vore det dock utan tvifvel ännu nyttigare, om näringslifvet gåfve den vinst, att man kunde betala högre ränta. För den fasta egendomen kan dock, till regeln, den låga räntefoten anses fördelaktig, enär den bör småningom höja deras kapitalvärden. Men den förnämsta orsaken till en större stabilitet i räntefoten ligger dock i vårt bankväsen. Det är bankerna, som uppsamla de små kapitalerna och bereda dem en säker placering, hvarigenom de, särdeles under tider af räddhåga, komma rörelsen till godo, under det de i annat fall skulle hafva blifvit liggande nedlåsta. Det är mängden af dessa små tillflöden, som verkar mera än de enstaka större kapitalisternas medel. Så räddas man, under vissa tider, från en alltför stor knapphet, på samma man undgår den motsatta ytterlighet, som skulle uppstå genom en hastig tillströmning. Bankerna äro de bassiner, eller reservoarer, som reglera både det ena och andra förhållandet, gifvande åt det industriella lifvet hvad som för detsamma är så högst angeläget: den högsta möjliga grad af trygghet mot oroliga och brådstörtade vexlingar. . Hvad särskilt angår fördelarne eller olägenheterna af den högre eller lägre räntefoten, så synes det vara klart, att banfre ingalunda hafva några fördelar af den höga räntan, enär deras inlåningsränta rättar sig derefter. Det kan för en bank ej vara en större fördel, att taga t. ex. 7 j, när den ger 6 xÅ, än att taga 5 x, när den ger 4. Tvertom måste den lägre räntefoten vara banken bättre, då dels omsättningen bör, till regeln, vara lifligare, dels säkerheten större, då de som begagna kapitalerna böra kunna af dem hemta en jemförelsevis större behållning. Men allt detta reglerar sig sjelft, blott vi ej rubba den vigtiga grundsatsen: friheten. Vattnet faller icke säkrare i nivå, än affärsverksamheten, genom handeln och det fria utbytet, faller i jemvigt. Det är de konstlade hindren, som ena stunden verka stillastående, för att i den andra framkalla ett våldsamt framrusande. Friheten deremot reglerar både bristen och och öfverflödet, i det den tillika frammanar de stora sedliga krafterna: omtanka, beräkning (spekulation), företagsamhet, redbarhet i handel och vandel.