Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1868, sida 2

sarne utställas till allmänt beskådande. Göteborg den 31 Oktober. Härvarande bankinrättningar, Göteborgs Enskilda bank och Skandinaviska kreditaktiebolaget, hafva beslutat, att från och med morgondagen (d. 1 Nov.) och tillsvidare beräkna kreditivräntan till 51, procent. Detta är ett ytterligare steg i den riktning, hvaremot affärslifvet länge rört sig, d. å. till nedsättning uti de rörliga kapitalernas (eller, om man så vill, ,,penningkapitalernas-) räntefot. I denna: riktning har man sednast fortgått ifrån slutet af 1866, sedan några mänader derförinnan, eller i Juni 1866, diskontot i England plötsligt höjdes ända till 10 procent, på hvilken ståndpunkt det qvarstod så länge, att en god del af det rika landets affärsverksamhet deraf förqväfdes. När sedermera Englands bank åter fylldes med guld, har diskontot gått till en motsatt ytterlighet nedåt, så att det utgjort 2 å 1; procent, (privata diskonteringar hafva gjorts till och med derunder), men detta oaktadt har föga eller ingen minskning inträdt i metallförrådet uti Englands och Frankrikes banker. Sådana stora vexlingar i afgälden för lån af kapitaler äro aldrig nyttiga. Det kan alltså anses lyckligt för vårt land, att man hos oss undgått både den ena och den andra ytterligheten. Då riksbankens högsta diskonto (den 19 Juni 1866) var 7 procent, så har dess lägsta icke gått under 412 procent, och öfriga bankinrättningar hafva föga afvikit från dessa räntesatser. Det torde ej ligga något misstag deri, att orsaken härtill legat väsendtligen i dels den frigjorda räntan, dels vårt goda bankväsen. Det fanns de, som påstodo, att räntans frigörande skulle ådraga oss olyckan af ständiga ocker-räntor (man talade om 20 procent!), hvaraf alltså skulle följa de största svårigheter i all näringsverksamhet. Erfarenheten, den goda lärarinnan, har gifvit en lysande vederläggning på dessa förutsägelser, och frihetens grundsats har åter stått sitt prof. Inför den lugna eftertanken måste också saken utfalla på detta vis. Om räntefoten i ett annat land stiger, men vår egen icke får rätta sig derefter, så blifva alltid en del kapitaler placerade eller qvarstående i det land, hvarest de lemna den högre afkastningen, och den deraf vållade minskningen i vår egen kapitaltillgång gifver då ett friare fält åt ockret. Är räntefoten åter fri, så att hvarje hederlig kapitalist kan taga den afkastning, som omständigheterna betinga, kunna aldrig räntorna för den redbare låntagaren blifva högre än hvad de, enligt sakens natur, måste och böra vara. Är åter räntefoten i andra länder, hvarmed vi ega affärsförbindelser, lägre än vår egen, så gör sig äfven detta förhållande småningom gällande, ehuru främmande kapitaler icke i större mängd draga sig öfver till ett annat, på grund af en blott tillfällig konjunktur, ett förhållande, som man isynnerhet erfar, när man betraktar den. stora olikhet, som ofta varit rådande i räntefoten uti Frankrike och uti England, så nära dessa länder än ligga hvarandra. Ytterst beror hvarje lands räntefot på dess egna rörliga kapitalers förhållande till näringslifvet och deras deraf påkallade efterfrågan. Det var en tid, då man i den starka efterfrågan å kapitaler och den deraf vållade ,penningebristen såg ett nytt beklagligt bevis på landets ruinerade tillstånd. Mer än en gång togo vi oss då friheten anmärka, att denna efterfrågan berodde väsentligen på den lifliga industrioch handelsverksamhet, som togo kapitaler i anspråk. Slå ibjäl näringslifvet, yttrade vi, och man skall få öfverflöd på kapitaler. Detta påstående har, synes det, vunnit en icke ringa bekräftelse hvad flera af de stora industriella länderna angår. Men hos oss har det lyckligtvis icke kommit så långt, och vi skola hoppas, att det ej heller skall gå derhän. Trots den försagdhet, att icke säga ängslan, som råder inom affärsverksamheten, sakna dock kapitalerna ännu icke en ganska god användning, om också behållningarne äro mindre än förr. Hade årsväxten inom landet blifvit god, så hade förhållandena utan tvitvel varit långt bättre; men vi böra dock vara förnöjde med att hafva sluppit undan för bättre pris, än kanske de flesta öfriga Europas länder. Beträffande åter fördelen för det allmänna af den högre eller lägre räntefoten, så kunna meningarne derom vara delade. Det samlade kapitalet är arbetets och pparsamhetens frukt, och då ligger väl in