Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1868, sida 3

delning. Den hvita blodkroppen saknar en omsgränsande hinna eller cellmembran, hvilken del af en cell man funnit vara oväsentlig i och för cellens lif. Nyare undersökningar ha visat att de hvita blod(kropparne äfven utanför den organism, som de ursprungligen tillhöra, kunna någon tid bibehållas vid lit, under iakttagande af vissa försigtighetsmått med afseende på den omgifvande temperaturen o. 8s. v. De visa då högst egendomliga rörelser och I kunna antaga snart sagdt alla möjliga former, utI sträcka utlöpare och indraga dem åter, om något störande eller retande träffar dem, erinrande på visst sätt härutinnan om tentaklernas förhållande hos en snigel, samt kunna krypa omkring med, tilllhjelp af dessa utsträckta tentakelformiga delar. Dessa förundransvärda rörelser har man kallat amoeboida, efter som de fullkomligt likna de rörelser, hvilka utmärka det underbara djurslägtet lAmoeba, hvilket hör till Rhizopodernas ordning, och af hvilket talrika arter lefva dels i hafvets djup, såsom den vid Bohuslänska kusten af prof. Loven funna och af d:r Sandahl beskrifna ovanligt stora Amoeban, och dels i sötvattenssamlingar, helst i stillastående sådana, och af hvilka en eller ett par arter nyligen blifvit upptäckta lefvande i fuktig sand. Dessa amoebor bestå endast af en proteinhaltig, gråhvit protoplasma, innehållande en mängd korn, utan något slags organisation eller tecken till differentiering mellan olika organer. Lifvet uppenbarar sig här genom utsträckning af kortare eller längre trådar, hvilka kunna förgrena sig och sammanflyta med hvarandra, och å hvilka protoplasmans korn strömma fram och åter i olika riktningar. Dessa trådar indragas plötsligt, om Amoeban oroas eller retas med något fysikaliskt seller kemiskt medel, t. ex. med elektricitet eller någon syra o. s. v. Med dessa trådar kan Amoeban äfven indraga i sin slemmiga massa andra smärre organismer, såsom diatomaceer, infusionsdjur och dylika, ur hvilka Amoeban genom inverkan af sin protoplasma utdrager hvad som kan tjena till näring; — de verkställa sålunda ett slags digestion, oaktadt de sakna magsäck och tarmkanal, Amoeborna hafva äfven behof af syrgas, hvilket visar sig deraf, att deras lifsyttringar upphöra, så snart det vatten, hvari de uppehålla sig, beröfvas sin syrehalt. De kunna fortplantas helt senkelt genom delning af deras massa, och man har läfven funnit, att skilda individer kunna sammanflyta till en enda. Man finner sålunda hos dessa på skapelsens lägsta trappsteg stående djur samma slag af lifsyttringar som hos högre organiseade djur. De röra sig, de intaga föda och smälta sden, de andas, de fortplantas och förökas, och alla sdessa förrättningar utföras hos Amoeborna endast och allenast af deras fullkomligen strukturlösa protoplasma, då deremot de högre djuren för hvarje sådan lifsyttring hafva hufvudsakligast behof af särskildt för de olika ändamålen anordnade orsganer. Ä ö Derefter beskrefs en Gromia, ett likartadt af Max Schultze närmare studeradt djur, som afviker från Amoeborna, genom att dess protoplasmakropp omgifvit sig med ett fastare omhölje. Den sednare delen af framställningen afhandlade lifvet i växtcellen, och talaren redogjorde först för det underbara ,,Trollsmöret, den gula slemsvamp, som anträffas icke sällan plötsligt uppträdande å ruttnande bark och ved, och hvilken består af samma ägghvitartade protoplasma, som sAmoeborna och de hvita blodkropparne, under den starkaste förstoring fullkomligen sturkturlös, viIsande alldeles samma förhållande till fysikaliska retmedel och kemiska agentier. Detta trollsmör eger dock den underbara egenskapen, att en insdelning och afgränsning i celler uppstår hos detssamma, så snart det beröfvas någon större del af ssin vattenhalt. Af trollsmörets protoplasma bildas. ssedan det samlat sig i större grupper, fortplantningsceller, sporer, hvilka under nägon tid svärma omkring med frivillig rörelse och sedan förena sig med hvarandra och sammansmälta i större eller mindre grupper och gifva upphof till en ny samling trollsmör. I de celler, som bilda de violetta håren å ståndarsträngarne hos arter at slägtet Tradescanti, har man lyckats iakttaga den egendomliga rörelse, de strömmar, som ega rum i växtcellernas protoplasma, och hvilka strömmar på ett öfverraskande sätt erinra om ofvan omnämnda strömmar i Amoebornas sutsträckta trådlika utskott. Sedan talaren sålunda påvisat den verkligen underbara öfverensstämmelsen i protoplasmans egenskaper och förhållanden hos den hvita blodkroppen, Amoeborna, slemsvamparne, cellerna ur ståndarhåren hos Tradescantia, återvände han till Iden djuriska cellen och påpekade, att vi i äggcel-: en, detta första upphof till hvarje högre djurisk organism, återfinna samma protoplasma, men här begåfvad med de underbaraste anlag, i det att från den lilla enda äggcellen, genom dess delning och vidare utveckling, icke blott alla de olika vätnaderna i organismen uppkomma, utan äfven individuella egenheter fortplantas från den ena generationen till den andra. Talaren åskådliggjorde, huru cellerna i bindväfven, i benmassan och i brosken erinra om de cellformer, hvilka förut omnämnts, och i ögats genomskinliga hornhinna har man, liksom å vanlig bindväf, funnit bindväfsceller med förmåga att verkställa amoeboida rörelser — en lifsyttring af den mest underbara beskaffenhet. ! . Etter att ha visat, huru fastare väfnader kunna bildas af celler, återvände talaren till den hvita blodkroppen och redogjorde för den vigtiga bestämmelse densamma eger inom organismen. Han omnämnde doktor Cohnheims upptäckt af den hvita blodkroppens märkvärdiga förmåga att kunna genomträånga kärlväggarne och vandra omkring i väfnaderna, och huru nyare iakttagelser, bekräftade genom talarens egna undersökningar, gifva vid handen, att de hvita blodkropparne till följd af lokala retningar eller inflammationer i oerhörd mängd utträda ur kärlen genom det lidande organet, huru det var, som under så kallad suppuration uppkommer, är bildadt af hvita blodkroppar, och antydde, hvilket stort inflytande dessa I nyare iakttagelser utöfva på de medicänska teorierna. Han nämnde, hurusom dessa hvita blodskroppar antagligen vandra omkring i organismen, liksom för att öfvervaka att allt är i god ordning, huru den hvita blodkroppen, om någon arbetande cell upphört att göra sin skyldighet, möjligen träsder i dennas ställe, och huru lifvet på sådant sätt sunder orubbad helsa kan fortgå, så länge icke ,,hela provinser i organismens stat gjort uppror, i hvilket fall lokal eller allmän sjukdom kan inträda, soch huru slutligen organismens död följer, då samtliga eller de lifvet närmast stående cellundersåtarne uppsäga sin tjenst. Såsom slutresultat uttalade föreläsaren den åsigten, att huru Jångt vi än med våra forskningar må tränga in emot lifvets verkstad, kunna vi likI väl aldrig här på jorden tyda lifvets gåta. ,.Den I skall alltid här i sinnesverlden stå såsom en i det dunkla, obekanta fjerran hägrande stjerna, ett mål för vår längtan, vär tro och vårt hopp; ja — så rillvinkar oss denna tro och detta hopp — den sulla lösningen på lifvets gåta, den finna vi först i döden. Gaspriser. . (Ur ,Norrköpings Tidningar). b Då det torde intressera våra läsare att I erhålla kännedom om gaspriserna rör en a .