Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1868, sida 3

Norge. . Det nya rikshospitalet. På inrikesdepartementets budgetsförslag har uppförts en årlig summa at 25,000 Spår till påbörjandet af arbetet på det nya rikshospitalet, till hvilket enligt en äldre bevillning inköpts och planerats en tomt, der det gamla Bakkehus förr stod, Arbetet, som är ämnadt att utföras under loppet af 9 år, är beräknadt att uppgå till en kostnad af 350,000 Spdr. Ritningarne äro utförda af hrr Schirmer och Nordan i förening och ha flera gånger omarbetats samt äro nu gillade af komiten. Hospitalet skall på samma gång vara ett allmänt sjukhus och en klinisk läroanstalt. — Skeppsbyggeriet i Drammen. ,Drammens Tid. berättar att under loppet af ett år på Jörgensens och Knudsens skeppsvarf derstädes påbörjats och färdigbyggts briggarne ,,Ala och ,Inga samt skeppen ,Idun, , Ellisiff, Prima Donna, ,Aftenstjernen och ,Saga, alla tillsammanstagna om 1,246 kommers-lästers drägtighet. — Norska målare. ,Drammens Tid:s Kristianiakorrespondent återupprepar den gamla klagan öfver de många norska målare, som söka sig ett nytt hem i utlandet, och yttrar: Tillfölje af de förhållanden, som råda, måste vi finna oss i att se en skara konstnärer, så talrik, som måhända intet annat folk kan uppvisa, färdas utomlands, der det i många fall till och med är för dem olägligt att framstå såsom sitt fäderneslands söner. De flesta äro landskapsmålarne, och i deras spets står Gude, som till och med är professor vid en tysk konstakademi och i fjol på pariserutställningen hade en tafla hängande i den tyska afdelningen. Af hans äldre elever hålla Bodom, Jacobsen, Niels Möller och Munthe till i Dusseldorf. Bagge har deremot flyttat till Berlin. I Munchen hafva vi vår bekante månskensmålare Baade. Marinmålaren Bennetter bor i Paris. I Carlsruhe hos Gude uppehålla sig Johan Nielsen och C. A. Nielsen. I Dässeldorf är vidare norske landskapsmålaren Rasmussen. Figurmålarne äro, såsom vi sagt, färre. Först och främst hafva vi Tidemand, som nu har fastvuxit i Dässeldorf, hvarest äfven Bergslien (bildhuggarens äldre broder) och Lorck bo. Arbo och C. Hansen lefva, såvidt mig är bekant, begge i Paris. Af våra två stillebensmålare Bö och Siegwald Dahl bor den sistnämnde i Dresden. Vär ende arkitekturmålare Lercke bor i Dusseldorf. Bland de namn, som jag här har uppräknat, skall man dock sakna flera, som räknas bland de bästa i vår norska konst. Lyckligtvis finnas några norska konstnärer, som halva trotsat sina konstbröders, ja till och med sina egna begrepp och slagit sig ner här hemma. Såsom den förste af dem må Eckersberg nämnas, enär han redan en lång följd af år har utvecklat en likaså talangfull som produktiv verksamhet här hemma. Hans exempel har nu efterföljts af Morten Muller, hvilken nog icke tänker på att flytta tillbaka till Dusseldorf. Vidare har marinmålaren Boll i många år lefvat här hemma och detsamma är nu också fallet med F. Collet, Thurmann och historiemålaren Brun, hvilken målar altartaflor och på det hela taget bibliska stycken. I Kristianssand vistas Isachsen och äfven här i landet Wexelsen, som för det mesta uppehåller sig i Kristiania. Den lilla koloni konstnärer, som allaredan nu bosatt sig här hemma, är emellertid således i sig sjelf icke så liten, men den skall dock fortfarande blott komma att bestå af några undantag, af hvilkas verksamhet ingen universel pregel för vår hela konst kommer att framgå, såvida alla de nya krafter, som så småningom framstå i konstens tjenst, fortfarande blifva hänvisade att söka hela sin utveckling utomlands och från början insupa det traditionella påståendet om omöjligheten af att kunna existera, både andligt och materielt taget, hemma i Norge. Men lyckligtvis har Eckersberg vid sidan af sin egen personliga verksamhet sett sig i stånd att realisera en id6, hvaraf vi få hoppas att en förändring framdeles skall uppkomma. Det statsbidrag, som Eckersbergs målarskola uppbär, användes ganska väl. Från densamma har utgått och utgår ständigt en mängd begåfvade unga män, hvilka hafva tillegnat sig det konstnärliga grundlag, hvarpå de vidare kunna bygga, tillräckligt sjelfständigt för att icke gå i fremmande ledband. Vi kunna här nämna flera namn, till hvilka knyta sig förhoppningar om, att de, hvart och ett, skola bidraga att göra sitt till för att upprätthålla det rykte, som den norska konsten redan har tillkämpat sig ute i verlden. Barlag, Schneider, Ross, Grönvold (de tre sistuämnda för närvarande vid konstakademien i Köpenhamn), Schöyen, Hammerstad, Sinding och ännu många flera äro värdiga rekryter för våra konstnärers talrika skara och med dem skall säkerligen det beklagliga förhållande upphöra att vår konst går i landsflykt för att finna materiell existens.