Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1868, sida 2

få köpa en liten farm på 40 acres; dertill kommer då: 1 par hästar 360 dollars, 1 vagn 100 1 ko 60 div. redskap m. m. Min tanke är således, att med mindre ni kan medföra minst 1,000 dollars på fickan gör ni klokast uti att stanna hemma; ty, som förut är nämndt, här är ett arbetets land, och utan pengar kan man ej förtjena något att nämna, åtminstone ej de första åren. Icke förthy vill jag visst icke afråda er från hitresa; men hårdt arbete får ni bereda er på. Jag för min del, så snart jag kan få ihop något mynt, tänker aldrig på någon annan affär än farming, eller landtgöromål, ehuru hårdt det är, men att gå och släpa för andra på landet emot en ringa betalning eller ingen, det kan ej vara roligt i längden. Landtbruk är ock det enda som man har att rikta sig på, här i Minnesota åtminstone. Vi tillägga härtill följande bref från en emigrant, infördt i Jönköpings tidning: 8 h. 4 Junctan d. 14 Sept. 1868. Jag får härmed enligt löfte sända tit. några underrättelser om Amerika. Jag för min del tycker icke om detta land, utan jag ångrar min resa hit ganska mycket. Landet är väl vackert, men inga förtjenster. Jag har varit med en murare här, och haft 2 dollars om dagen, men jag har fått betala 1 dollar för maten. När jag hade en hop penningar att fordra af honom, rymde han ifrån mig, och jag blef alldeles utan. Men nu har jag örtjent mig litet igen, och jag ämnar mig att resa upp till Michigan till kopparverken, så att jag får se, om det intet kan blifva något bättre för mig längre fram. Kan jag ej träffa något bättre der, så vill jag återvända till Sverge igen. För fattiga hushåll kan jag intet se någon utväg här. Jag tänkte, att jag skulle resa långt upp, så att jag skulle få stora förtjenster, men derpå blef jag bedragen, så att jag får lof att vända om igen. Jag är för närvarande nära på uppe hos indianerne. De ligga straxt utantör här; de hafva varit inne i staden, så att jag har sett dem. Här har varit ovanligt varmt; vi hafva nemligen haft 100 å 110 graders värme efter Fahrenheits termometer. Svetten har runnit ur skägget, som det rinner ur takrännorna i Sverge, när det regnar. Här uppe, der jag är, har grödan lidit mycket af torkan. Här är mycket svårt för en nykommen; ty man kan ej språket och man kommer ihop med så många slag menniskor, som samlas hit ifrån alla verldens delar. Man kan intet föreställa sig, när man går i Sverge, huru många äfventyr, man här kan komma ut för. De der emigrantvärfvarne, som fara hem och skrika om Amerikas förtjenster, dem borde man skjuta ihjel, ty det mesta de säga, är ren lögn; de vilja blott narra en hop med sig, för att de sjelfva skola förtjena mycket. Här har varit många svenskar, som gråtit öfver sin resa, och som intet arbete kunnat få och för hvilka pengarne varit slut. De äro i hög grad beklagansvärda. . Slutligen meddela vi efterföljande utdrag ur ett bref från Chicago, infördt i Sköfde tidning: Så mycket kan jag redan nu säga Eder, att så länge jag var i Newyork, var eländet bland emigranter stor. Trasor, hunger och svält hördes bland landsmän, norrmän och danskar, de enda tungomål, jag kunde känna igen. De, som hafva nog af penningar med sig, fortsätta resantinåtlandet, skingras och försvinna. De, som icke hafva penningar till detta, sjunka under i ett armod, hvartill vi i Sverge icke hafva motsvarande exem pel. Der finnes alltid en fattigvård. Uti bref sakna Ni vanligen beskrifning på detta. Orsaken dertill är flerfaldig. En del kunna icke skrifva, en del blygas vid att skrifva. Ni häpnar kanske, om jag säger, att en del icke har tid att skrifva. Så är det likväl. Jag kunde anföra exempel på svenskar, som tjena ensamme i sina hus, och i hvart hushåll måste betjena tolf till sjutton personer. Arbetstimmarne för dem uppgår ofta till 18 timmar på dygnet. Der ser ni att de icke hafva tid till att skrifva. Med de flestes bref är dessutom det förhållande att de äro skrifna på beställning. Här är hos några en födkrok att skrifva bref. Derföre blifva alla dessa bref, mer eller mindre lika, om hvete och mat. En svensk berättade mig att han på en vecka skrifvit femtio bref — allt på beställning. Dessa skrifva ungefärligen hvad de vilja. Särskildt må jag nämna tvenne sådane brefskrifvare, som skritva i rosenrödtj och som Ni torde känna. Den ene är en handlare!; H.äfrån W., den andre en skräddare P. från K. församling. Den sednare var en kolportör i hemlandet. Här förtjenade han bra pengar på sitt första yrke under kriget, då han sydde åt armåen; som predikant snarare utskrattas han, åhörare har han inga. Båda dessa hafva djupa företag i sigte, och behöfva folk. Derföre skrifva de så vackert. De akta sig noga att öppet utsäga i bref hvad de tänka. Jag skulle vilja råda enhvar i hemlandet, som får sådana bret, att icke resa förr än han fått penningar från brefskrifvaren till resans fulla kostnad. Då har den resande någon säkerhet för att det är sanning med alla de vackra beskrifningarne. Eljest har den resande alltid att befara en falsk spekulation bakom brefvet. Kommen utan penningar hit, måste han sälja sina krafter ofta nog för intet pris. Här är allt dyrt, och barmhertigheten sällsynt. d Enhvar, som emigrerar, råder jag att, innan han reser, göra de aldra säkraste beräkningar på sig sjelf. Må han aldrig här räkna på slägt, vänner eller bekantskap. Här äro sådana beräkningar idel sjelrbedrägeri. Här heter det öfver allt: hjelp dig sjelf! Egennytta herrskar här blindt; den har den största osäkerhet med sig. Dock skall jag längre fram i tiden utförligare yttra mig härom. Nu beder jag eder blott råda alla till försigtighet och försäkra dem att de i hemlandet äro lyckligare med 2,000 rdr, än hvad de under tio år kunna blifva med 10,000 rår, och att, om de intet hafva, så äro de lyckligare i hemlandet vid sin blandsäd, än här vid hvetekakan.