Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1868, sida 1

utesluter tekniska svårigheter och sådan som kan uteslutas, för att först komma på det rena med hufvudsaken, indelningen Ar indelningen icke i ordning, så tjena det will intet att sysselsätta sig med nyanser och prydnader, som dessutom försvåra indelningen; och har man förlorat det rätta tidmåttet, så måste man dtervända till det ställe, der det förefanns. Häraf bör dock ej slutas, att de föreskrifna nyanseringstecknen ej skola iakttagas; tvertom, i den musikaliska skriften måste man förstå att läsa mellan linierna i alla möjliga afseenden. Nyanseringstecknen antyda föredraget och kunna, isynnerhet för den mindre invigde, tjena som ledtråd, hvilket icke mindre gäller för de 3. k. dynamiska tecknen (piano, forte etc). Att deremot slafviskt följa dem, är ej nödvändigt. Gör man det, så håller man ig mera till bokstafven än till andan i compositionen; ty till och med i de s. k. dassiska kompositionerna äro nyanseingstecknen icke alltid ett ofelbart rättesnöre för föredraget. Stundom kunna de örefinnas genom en tillfällighet (t. ex. i ednare editioner), stundom kan komposiionen hafva föreskrifvit dem, utan att just nena, att ej äfven ett annat uttryckssätt unde finnas. De mindre sjelfständiga öra dock alltid bäst i att följa föreskrifen. Detta gäller framför allt i fråga om jelfva tonerna. Man lärer vanligen temgen oriktigt, ofta derföre att pianisten ar framför sig flera tonlinier (stämmor). Jetta fel afhjelpes grundligt genom att; ) vinnlägga sig om gehörets utbildande, ågot som sällan sker vid piano-undervising; b) lägga vigt på elementarteorien, ch c) hålla sig till en förut uppställd I