Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1868, sida 1

och sväfvande; händerna måste ofta far öfver dem så fint och lätt, som en Mara butfjäder; men deremot taga ordentligt i då uppgiften är det kraftiga och energi ska. Med afseende på anslagets rättand efter de stämningar, som skola uttryckas hvilket jag i mitt förra föredrag om nämnde, må här anföras en didaktiker kanske något öfverdrifna yttrande, att de skall ske: ,,tantöt en caressant les touches tantöt en se pråcipitant sur elles comme le lion, qui se saisit de sa proie, Hvad det korrekta föredraget beträffar så måste dervidlag, näst efter angifvandet af de rätta tonerna och den rätta indelningen, särskild hänsyn tagas till det rhytmiska. Man är nu för tiden icke tillräckligt noga i detta afseende; genom våra moderna kompositioner, som äro af ett företrädesvis kantabelt innehåll, har man blifvit van vid att mindre binda sig vid föreskrifterna i så hänseende, och att då innehållet derjemte är af framträdande romantisk karakter, och de olika beståndsdelarne icke alltid fullt organiskt förbundna (t. ex. hos Chopin), umgås med tempot efter behag. Vid föredraget af många äldre kompositioner är en sådan obestämdhet och egenmäktighet ej på sin plats; tempot måste, då det fasthållits i kompositionen, genomgå den, som dess röda tråd. Hvad beträffar de olika indelningarne inom takten, så går man ej riktigt methodiskt tillväga med deras uträkning. Man räknar, men tillser ej att talen komma i jemt afstånd från hvarandra. Man gör som den, som lämpar alnen efter tyglängden, i stället för tyget efter alnlängden. Felet uppstår till en lel derigenom, att man ej, såvidt möjligt,