Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1868, sida 2

märksamhet på en möjlig minskning i utgifterna. Det finnes jemväl ett annat medel att bringa jemvigt i en genstridig budget — det är att skaffa ökade inkomster. Man har klagat öfver brist på arbetsamhet hos folket, och det är väl otvifvelaktigt, att ett betydligt kapital årligen går förloradt genom förlust af arbetskraft. Rentaf lättja eller ovilja mot att arbeta förefinnes visserligen jemförelsevis sällan, fastän man nog påträffar dem både i de mest framskridna bygderna, der man håller sig för god att deltaga i simpelt arbete, och i de mera efterblifna trakterna, der man sofver bort en stor del af vintern. I allmänhet är man icke berättigad att säga, att vår allmoge sparar sitt anletes svett. Men hvad som gör att landtbefolkningens verksamhet likväl är mindre produktiv, än den kunde vara, är dels att man saknar kunskap och företagsamhet till att med nyttigt arbete tillbringa den myckna lediga tid, som våra till vissa tider af året begränsade hufvudnäringskällor lemna öfrig, dels att man saknar insigt och kraft att använda landets naturliga hjelpkällor. Under sådana förhållanden, som vära, fordras stor intelligens och företagsamhet af jorgbrakarne; man har att kämpa mot ogynnsamma klimatiska förhållanden, man saknar en stor och säker marknad för sina produkter, i jemförelse med länder med talrika städer och en utvecklad industri; de stora afstånden göra kommunikationen besvärlig och samfärdseln svår; den spridda befolkningen lägger hinder i vägen för samverkan och arbetsbesparing genom krafternas förening. Jordbruket går hos oss icke af sig sjelft: det erfordras drift, omtanka och försigtighet för att lätta de ogunstiga förhållanden, under hvilka man arbetar. Alla dessa saker äro icke nya, men de träda skarpare fram, alltsom å ena sidan vi mera utsättas för täflan med utlandet och å den andra våra anspråk på lifvet stiga. Man kan visserligen påstå, att våra jordbrukare icke förmått uppfylla de fordringar, som på sednare tider ställas på dem med hänsyn till kunnighet i att leda sitt arbete; man är rask i att upptaga den moderna civilisationens njutningar, men man har ännu icke förstått att ändra sin arbetsmetod derefter. Och det ena är likväl en nödig förutsättning för det andra. Det ligger ej förnuftig mening i att reglera sin förbrukning och sina behof efter det 19:de århundradets måttstock och likväl fortfarande idka sitt arbete i det 18:de århundradets stilla passgång. Det går ej an att samtidigt njuta på amerikanskt vis och arbeta på gammalnordiskt. Vi tro att jordbrukarne isynnerhet böra rikta gin nppmärksamhet Jå denna punkt, om de vilja hoppas en varaktig förbättring isin ställning; man måste vara mera aktiv och mera lita på sig sjelf. I ett sådant land som vårt, der så många hinder ställa sig i vägen för den privata associationen och der den enskilda företagsamheten är svag, är det naturligt, att den offentliga associationen, statens och kommunernas verksamhet, intager ett framstående rum. Men man kan derför icke vända sig till den offentliga styrelsen, som till en försyn, hvilken skall veta råd för allt ondt; det är på tiden att klagomålen få ett slut och att jordbrukarne upphöra med att framställa sig sjelfva såsom ett slags ömkausvärda personer, hvilka måste tagas under armarne af de andra samfundsklasserna.