Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1868, sida 3

N.O., för att, om isförhållandena vor gynnsamma, norr om nordostlandet fram tränga emot öster. Efter det vi, dels fö att anställa draggningar, botanisera, m. m. dels för att undvika de drif-isfält, hvilkaf strömmen drefvos af och an i desse trakter, hade för någon kortare tid ankra vid Depot-redden i Brandgvinebay och vic Castrns öar, förtöjdes fartyget med isdragg vid ett fält sastis. som omgaf södråa delen af Parrys ö Vi företogo här er vandring öfver isen till ön, hvarest vi be stego ett högt berg. Hafvet norrut var i det närmaste isfritt, medan deremot ett vidsträckt fastisfält spärrade vägen till kap Platen. Utan en mycket stor ock kolödande omväg kunde man derföre icke framtränga dit, och då dessutom de öst liga vindar, som under de sednaste da garne varit rådande, gjorde det föga san nolikt, att Nordostlandets ostkust skulle vara isfri, ställdes kosan till det inre a Hinloopen-Strait. De vetenskapliga arbe tena blefvo dock här afbrutna af ett ym nigt snösall, ett tydligt tecken att der egentliga arbetstiden kunde anses afslu tad. Sedan än en gång en riklig geolo gisk skörd blifvit insamlad under snödrif rorna vind Lovns berg, återvände vi der före under en ihållande snötjocka till Kobbe bay, eller rättare Smeerenburg, hvarest v hade den glädjen att möta vår andra kol skuta. I dag är åter ett herrligt solskensväde rådande, med Å 3 å 4 grader i skuggan Vi hålla på med att bereda så mycket be qvämligheter som möjligt för våra kam rater på den lilla fiskeskutan, med hvil ken de skola återvända till Norge. On ett par dagar torde allt detta vara behörigen ordnadt. Vi begifva oss då till Sju öarne, hvilka vi utvalt till basis för vå tillämnade arktiska färd, väljande väger antingen mellan Walden-ö och Nordkar eller genom Hinloopen-Strait. Jag fruktar att man i fosterlandet hyser ollttör sanguiniska förhoppningar rörande de resultater man har anledning att vänta utaf denna expeditionens andra del. Det har tydligen i år varit ett ganska svårt is-år, så att t. ex. issjön (mellan Sjuöarne och Nordostlandet), som år 1861 var isfri redan i medlet af Augusti, nu sågs betäckt med fast is ännu i medlet af September. Dock tror jag, att vi äfven här skola blifva i tillfälle att uträtta åtminstone något. Att den rätta tidpunkten för fram rängande först nu är inne, derom äro vi alla ense. I alla händelser tror jag, att de vetenskapliga resultater, som redan vunnits, skola kunna med skäl framhållas och att de skola åtminstone till någon del rätt färdiga det intresse, hvarmed töretage blifvit i Sverge omfattadt. — — — — A. E. Nordenskiöld.