Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1868, sida 1

Från England. (Korrespondens till H.-T:n.) London den 23 Okt. 1868. London-väder nu, men i förra veckan var det så kyligt, att till och med i London, hvarest den eviga elden underbhålles, man såg rimfrost och i provinserna snö och is visade sig. Detta är ej godt för blommorna, och derföre är marknaden ej just nu ,öfverförd. Deremot hafva alla sorters rotfrukter under hösten så förbättrats, att, hvad qvalit beträffar, man ej gerna kan önska något bättre. Sådan yflavour har man på länge ej känt, ej heller sett sådan storlek på hvad som vuxit på väl odlad jord. Förståsigpåare säga att orsaken är, att under den torra sommaren all saft koncentrerades, och sedan under den våtare men tempererade hösten allt svällde ut, och den fängslade saften leddes öfverallt, impregnerande de köttigare delarne. Factum känner jag, men orsaken ej. Godt är detta, att skörden ej alldeles misslyckades, ty vintern tillstundar, och de fattige hafva ej de ljusaste utsigter. Ehuru mest kött ätes, är konsumtionen af grönsaker, isynnerhet nu kål och hvita rofvor, så stor, att man kan häpna deröfver, men pBBabylon behöfver också något att stoppa i skrynklorna. Besynnerligt är det dock, att ingenstädes har jag sett huru fattigt folk slösar med qvarlefvor af mat, som här ; men det beror väl derpå att Engelskorna i allmänhet befatta sig litet med sådant besvär, utan tycka mera om , plain cooking, det vill säga att rosta framför elden en bit kött och koka någon slags grönsak dertill, vanligen potateskål, rofvor etc. Någon tillstymmelse till kokkonst eger ej medeleller arbetsklassen, och skall en pudding eller dylikt beredas, så skickar man till bagaren, som utför saken mot två pence. Men det var ej härom jag ville tala; min mening var att berätta om några vackra, storartade och betydelsefulla fester, som blifvit firade i dessa dagar. En af dessa var festen i Liverpool för den nye amerikanske ministern Mr Reverendy Johnson, en lagkarl, som har högt anseende och hvilken på sin rundresa genom de vestmellersta provinserna i England, som hufvudsakligen begagna amerikanska, råprodukter, åtnjutit mycken uppmärksamhet. Vid festen 1 förrgår i Liverpool, som handelskåren eller rättare staden gaf för honom, och till hvilken utom många andra notabiliteter äfven utrikesministern Lord Stanley och Mr Gladstone voro inbjudne, höllos märkliga tal, som jag rekommenderar att läsa in extenso, ty de äro af så stor vigt för de merkantila förhållandena i verlden, att hvarje land bör taga fasta derpå. Mr Johnson yttrade bland mycket annat, att så länge han eller någon annan liktänkande representerar Amerika, samt Englands nuvarande utrikesminister leder dithörande affärer, är ingen anledning frukta någon slags störande af de vänliga förhållandena dessa stora nationer emellan. Stanley och Gladstone svarade båda på skålarne för dem och bytte under skämt hugg, dock ej med skarpslipade svärd. Man kan ock vara öfvertygad om, att dessa båda förstå hvarandra, och att, om en ministereförändring möjligen skulle komma att inträffa efter valen, de nog skola sammanjemka sina åsigter, ty England kan ej mista denne värdige representant af dess utrikes politik och har ej på länge haft någon sådan personlighet, som, på samma gång han är fullkomligt gentleman, dock är fast men hofsam, gående utan slingerbultar rakt mot sitt mål. Det är ock Lord Stanley som betydligt höjt det anseende, som England under Russels tid höll på att förlora. Stanley är en enkel, rättfram man i sitt hvardagliga lif, tillgänglig för enhvar.