tandelsskola finnes redan i Berlin). Vilare böra, efter Englands och Amerikas ;xempel, vetenskapliga studier, synnerligen äkarekonstens, icke längre varda qvinnorna förmenade. Afgjordt fordrar föreningen att solkundervisningen, särskilt för flickorna, skall anförtros åt de qvinliga krafterna. Till förebild tjenar förhållandet i staten Newyork, hvarest af 26,000 skollärare blott 5,000 äro män. Detta förhållande synes likväl föreningen ej närmare känna. Jag känner pädagoger, hvilka hafva i Amerika inhemtat en sorgrällig kännedom om dervarande skolväsen och hvilka tillskrifva de svaga resultaterna af den amerikanska folkundervisningen just den orsaken, att qvinnorna taga så öfvervägande del i lärarekallet. Men vidare: jemte lärareämbetet såsom utkomstgren skola sådana ämbeten anförtros qvinb a t e 8 t I 5 i f 1 1 4 f i nan, som icke öfverstiga den qvinliga arbetskraften, såsom postoch telegraftjenster, biljettförsäljning vid jernvägarne (liksom i Schweiz), uppsigt öfver fabriker, der båda könen arbeta, delvis uppsigt vid fängelserna. I Preussen äro dessa fordringar redan till en del uppfyllda. I de qvinliga straffanstalterna hafva vi qvinliga uppsyningsmän och vid folkskolorna vid pass 1 procent qvinliga lärare. Det torde dröja lång tid, innan de ytterligare önskningarne blifva uppfyllda. De festa ämbeten, på hvilka föreningen gör anspråk för qvinnornas räkning, använder staten i Preussen till att försörja sina invalid-officerare och soldater. Om det vidare fordras, att skoltjensten skall blifva för de unga qvinnorna en hederssak likasom vapentjensten för mannen; att fattigvård, uppsigt öfver hospitaler, delvis inspektion öfver skolorna skola, anförtros fruntimmer, hvilka befinna sig i den lefnadsålder, då uppfostran af egna barn är nästan afslutad, så innebär detta en fullständig förändring af vår författning. Och det måste vi dock förut noga pröfva. Från sådana fordringar hafva qvinnorna blott ett steg till anspråken på politisk valrätt. Och hvarföre göra ej de tyska fruntimmerna detta? Den andra föreningen har sitt säte i Berlin. I spetsen för densamma stå tre män, hvilka äfven i utlandet åtnjuta högt anseende, nemligen den gamle presidenten Lette, en nationalekonomisk auktoritet; professor v. Holtzendorf, berömd staträttslärare, och F. Lehmann, redaktör och jernbandirektör. Denna , förening för befrämjande af qvinnornas förvärfs-förmåga har redan lemnat ett första bevis på sin praktiska verksamhet, i det den inrättat ett särskilt föreningshus för sina ändamål och deri öppnat en utställning för qvinlig industri. Föreningshuset inrymmer vidare den under vår kronprinsessas prokterotat stående ,, Victoria-stiftelsen för lårarinnor, samt vidare , Victoria-Bazar, tvenne anstalter, hvilka representera de bittillsvarande hufvudsakliga verksamhetsgrenarne för gvinlig utkomst, på arbetets område, nemligen lärareoch uppfostringskallet å ena, samt sömoch konstarbete å andra sidan. Stiftelsen för uppfostrarinnor har till ändamål, att åt sådana qvinnor, som tillfälligtvis befinna sig utan verksamhet, öppna en tillflygtsort, tillfälle till andlig sysselsättning samt biträde till erhållande af aktningsvärd anställning. Dermed finnes förenadt en pensionat, hvari upptagas damer, hvilka egnat sig åt annan verksamhet än uppfostrareoch lärare-kallet. — En sspisanskult för damer gifver dem tillika J tillfälle, att göra sig bekanta med hushållets och kökets praktiska förrättningar; och en blomstersal, hvari inhemtas den för sden qvinliga verksamheten så väl egnade konsten att sköta blommor. — Två salar inom samma föreningshus äro upplåtna till befrämjande af sällskaplig förströelse, såsom musikaliska prestationer, och till läsrum för de under föreningens beskydd befintliga damer. Slutligen innehåller föreningshuset en ganska nyttig anvisningsÅ byrå för sysslor och annat arbete. f Fruntimmers-industriutställningen är ett försök, att gifva en medelpunkt åt TyskI lands qvinliga slöjdalster, att vinna en öfsversigt af det område, som företrädesvis -lodlas af qvinnor, och att sålunda åstad, komma en verklig insigt om fruntimmersarbetets höga värde. Antalet af utställda värdefulla föremål uppgår till omkring 1,000, deraf 700 föreskrifva sig från nordtyska förbundet, under det de öfriga ingått från Sydtyskland, Schweiz, Österrike, Östersjöprovinserna, Ungern och England. (Forts.) DD GLC C —21 en