Från Berlin. Gorrespondens till H.-Tn.) Berlin d. 19 Oktober 1868. Innan jag låter mig af den inträdande intersäsongen drifvas, att i min korrepondens följa den politiska flodens röreler, känner jag mig manad att meddela ider en berättelse om några riktningar af ocial föreningsverksamhet i Tyskland. Tvertemot all kronologisk ordning vill ag börja med de föreningar, hvilka samnanhänga med den — åtminstone i Tyskand — nyaste sociala rörelsen för den winliga förvärfs-verksamheten. Det är en tillräckligt bekräftad erfarenwet, att i allmänhet svårigheterna att grunda stt hushåll, att underhålla en familj, beinna sig i hastig tillväxt, och att i stora städer hågen att gifta sig aftager allt mer 108 de unga männen. De gamla tyskarne nöllo det för möjligt, att man redan före let trettonde lefnadsåret började på att zrunda familj, och rättade sina lagar derefter. I det qvinliga könets intresse vore våra dagar införandet af den kinesiska lagstiftningen önskvärd, hvarigenom äktenskapet göres obligatoriskt för alla männer, som icke äro behäftade med kroppsligt lyte. Men derifrån skola våra damer säkerligen nödgas afstå sålänge de tvinga männerna att anställa sådana betraktelser som en af våra rikaste affärsmän gjorde efter det han förlofvat sig med en dansös: ,, Det är en dumhet, sade han, att jag vill gifta mig, ty jag kan ju icke använda på mitt hushåll mer än 10, 000 thaler om året! Vare dermed huru som heldst, det är ett faktum att hären af de så kallade gamla jungfrur växer år trån år, och att detta icke beror på någon benägenhet hos qvinnorna till frivilligt celibat, samt att vi här hafva att söka orsakerna icke allenast till bitterheten i bjertat hos så många fruntimmer ,,på öfverblifna kartan, eller den inom denna samhällsklass rådande nöd och elände, utan ock till mången svår social olycka, hvilken de fromme så gerna skrifva på ,den syndiga menniskonaturensskuldregister. Om qvinnorna icke kunna längre följa sin naturliga kallelse för familjelifvet, så måste man åt dem öppna andra lefnadsmål. Så säga qvinnorna sjelfva, och många förståndiga män säga detsamma. De se den bästa hjelpen för qvinnorna i befrämjandet af deras förvärfs-förmåga. De ogifta qvinnorna skola lära att sörja sjelfständigt för sin tillvaro och sitt uppehälle Det må nu lemnas derhän, om ej det onda, som ej kan förnekas, eller männernas olust mot att gifta sig, skall härigenom LUka ännu större, och således qvinnorna ännu mer aläSsnas från deras naturlige lefnadsmål. Alltnog, denna tanke har gif vit väckelsa till en social rörelse, hvar: vågor gå äfven hsfver Tyskland, ehuru hos oss orsakerna dertill ännu ird jemförelse vis ringa, Vi hafva, såvidt jag känner, blott tven ne hufvudföreningar, hvilka omfattat be främjandet af qvinnans sjelfverksamhet fö förvärf. Först ,,den allmänna tyska fruntimmers föreningen, som har sitt ursprung i Leip zig, der den ock har sitt förnämsta stöd likasom äfven i Braunschweig. Den hvi lar på principen af sjeljhjelp, hvilken ute sluter biträde vid förhandlingarne af mär så se vi då i spetsen för föreningen et santal fruntimmer, hvilka man icke ka frånkänna ett klart medyetande af hva de vilja, ett ädelt sinnelag samt hög gra af bildning och viljekraft. Dessa fruntin mer hafva vid) deras nyligen i Braur schweig hållna föreningsmöte ådagalagt, a det qvinliga könet är alls icke illa utr stadt i fråga om logisk vältalighet. Me uteslutandet af männerna gör föreninger verksamhet opraktisk. Styrelsen erkänns sjelf, att föreningen hittills måst inskrär ka sig till den teoretiska verksamhete Låtom oss emellertid höra hvad förenir gen anser vara för sitt ändamål nödväl digt: ,först skall flickornas skolundervi: ning reformeras; flickorna måste erhål yrkesbildning; handelsoch industri-skt lor måste förbereda fickorna för det ij dustriella ochi borgerliga lifvet, likas realskolorna gossarne. (En sådan qvi teet in