Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1868, sida 3

En enskild barmhertighetsanstalt. I Aftonbladet lästes för någon tid tillbaka en rörande skildring af en enskild barmhertighetsanstalt för de mest vanlottade af alla menniskobarn, nemligen idioterna. Vi hafva sällan hört omtalas en vackrare yttring af menniskokärlek, hvilken är egnad att tillvinna sig allmänhetens högaktning och verksamma understöd. Det är så det godas frön skola utsås, om de skola bära frukt. Ty föga gagna stora och dyrbara anstalter till lindrande af våra likars nöd, derest ej deras handhafvande ledes af på en gång klokhet, insigt och — kärlek. Man måste här gå inifrån utåt, ej tvertom. Det är godt och berömvärdt, att egna sina gåfvor åt nyttiga institutioner, men ännu bättre att i tid understödja den i det godas tjenst arbetande menniskans sträfvanden. Ty hon uträttar med ringa medel ofta mera än hvad institutionen förmår med långt större tillgångar. I det vi gerna villfara den derom från skiljda håll emottagna begäran, att den ifrågavarande skildringen måtte i Handelstidningen införas, vilja vi derjemte nämna, att Handelstidningens utgifvare, i detta undantagstall, är villig att emottaga och redovisa de gåfvor, hvarmed menniskovännen kan känna sig manad att understödja det fromma och goda verket. Berättelsen lyder sålunda: Vår tid gör utan tvifvel mycket för att mildra olyckan och lindra eländet under hvilken form detta än framträder, och det är alltså icke begäret att klandra, som här förmår författaren af dessa rader att yttra några ord i ett ämne, som ligger honom och som bör ligga hvarje menniskovän ömt om hjertat. Vi ha barnkrubbor, barnhem och vårdanstalter för både fysiskt och moraliskt vanlottade barn; vi ha Manilla för de döf