örfrersättaren, sättaren, tryckaren och förläggaren af denna lilla saga har förmodligen velat visa sina jemnåriga, att den ej kan komma att uträtta något stort eller vigtigt, hvilken följer tanklöst slentrianens nötta väg, utan att se sig om efter medel att ernå sitt mål på en annan, som säkrare för dit, utan att ge akt på nya idåer, men väl hånande ständigt dem, som göra det. Så ha vi för vår del uppfattat sagan, hvarmed Thorsten Hedlund gör sin debut för allmänheten. Ty icke kan dess sens moral ligga deri, att det vore önskligt, att yxor högge och spadar gräfde sjelfva, och vi lade händerna i kors. Huru många och förträffliga maskiner, som än komma att uppfinnas, torde dock alltid menniskan få tillfälle att arbeta; och väl att så är, ty hvilken ära kan väl vara skönare än arbetets? Detta inser helt säkert öfversättaren, och det insåg väl också den AskPetter, som fick prinsessan och riket.