Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1868, sida 3

delaktigt genom exemplets makt, hindrade dock ej att tusentals andra personer i samma land fortforo att förderfva sig till kropp och själ och undergräfva sin och sina familjers ekonomiska ställning genom ett omåttligt begagnande af starka drycker. Förf. inser mycket väl, att en törbuds!ag sådan som den, hvari han ser sitt fosterlands räddning, ej är möjlig under. förhandenvarande förhållanden. Derför gillade han också Carl Johans vägran att stadfästa norska storthingets beslut 1842, ,att all bränvinsbränning skulle efter 10 års förlopp vara förbjuden i riket, enär han insåg att ,inga sådana förberedelser föregått, som kunde förvissa att beslutet var norska folkets egna fria vilja. Man kan boppas, att allmänna meningen skall småningom kunna bearbetas genom framställningar i nykterhetens intresse — framställningar i ,kraft och värma liknande Wieselgrens eller amerikanske generalen Neal Dows — så att ledamöter i förbudsföreningar skola i mängd tillströmma och opinionen för förbud snart nog bli ganska stark i landet. Isynnerhet anser han mycket för det vackra önskningsmålets ernående kunna väntas af ,undervisning i rätta nykterhetsläran inom folkskolornak, derest en sådan blefve stadgad, äfvensom af beslutet att antaga endast nykterhetsvänner till folkskolelärare, om det finge laga kraft. Oafsedt hvad förf. skrifvit i detta häfte till försvar för bränvinsförbudsiden, innehåller det mycket annat rörande nykterhetssaken, som gör det förtjent af allmän uppmärksamhet. A.