Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1868, sida 3

Litteratur. Svenska folkets utsigt till räddning ur dess ojemförligt största bekymmer. Af Carl Ekenstam, major. Stockholm, på L. J. Hiertas förlag. 1868. Vid anmälan af ett ånyo utgifvet, år 1840 bållet nykterhetstal yttrade vi våra farhågor, att det dermed åsyftade ändamålet, nemligen bildandet af nya nykterhetsföreningar, svårligen skulle kunna ernås, då allmänna meningen i landet ej vore stämd för dem och då nykterhetspredikanter, som skulle kunna omstämma opinionen, ej torde finnas i vårt land. Uti det lilla häfte vi här anmäla, och som äfven är utgifvet af en tapper veteran från nykterhetskampens verkligen ärofulla dagar, förordas varmt bildandet — icke af egentliga nykterhetsföreningar, men af s. k. förbudsföreningar, ytterst åsyftande samma vackra mål som de förstnämnda. De skulle verka för det slutliga genomdrifvandet af ett ,förbud för både inoch utländska bränvinsdrycker, d. v. s. deras återförvisning till apoteken. Visserligen förekommer en sådan radikal reform vid första anblicken opraktisk, särdeles som den tyckes stå i strid mot den i våra dagar så högt skattade personliga friheten. Men vid närmare besinnande sammankrympa betänkligheterna. Hvad som är så erkändt förderfligt som bränvinet, hvad som bevisligen störtar i moraliskt och materiellt elände så många tusentals menniskor utan att gagna dem, som begagna det måitligt, på ringaste sätt, borde väl kunna törbjudas för hvarje annat bruk än det medicinska och det tekniska, utan ati den varmaste vän at individens frioch rättigheter kunde rättvisligen klaga deröfver. Ett sådant försök är icke oerhördt i vårt land; det har varit utfördt åtskilliga gånger, det var en af den store och patriotiske Linnes älsklingstankar. och det har sedan hans tid omfattats af många länders ypperste män såsom ett säkert och på samma gång fullt berättigadt medel mot dryckenskapens öfverhandtagande. Det är redan flera decennier tillbaka sedan en förbundslag, sådan den förf. vill bana väg för, började antagas hos det friaste folk i verlden. Den nordamerikanska staten Maine antog den, som bekant är, först, och trots den opposition, den naturligtvis måste väcka, har den fortlefvat till våra dagar, stödd af den allmänna meningen och erfarenhetens lärdomar. Och nu ha icke mindre än tolf stater i den stora transatlantiska republiken följt Maines exempel. Hvad som gifver ett sådant förbud företräde framför nykterhetsföreningar na är den omständigheten, att det angriper det föriärliga onda i roten, att det ej medgitver dryckenskapens utöfvande på något håll. Nykterhetstöreningarna, som voro grundade på frivillighetens grundsats, utgjordes till en stor om ej större delen af personer, som förut alls icke eller ytterst obetydligt begagnat spritdrycker, och desses välmenta ingående i föreningarna, som skulle verka och väl också i enskilta fall verkade för