Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1868, sida 3

1idUunU0 ODD, Hamn 1401DRLIISUII VE VAMAMV Å en TV kander i Örebro enskilda bank belånade reverser. Vice häradshöfdingen Edelstam instämde med hr expeditionssekreteraren Loven under tillägg att bolaget, efter kamrer Widestrands afvikande härifrån till Amerika, börjat misstänka att Widestrand begått förfalskningarne. Sedan härefter allmänna åklagaren, t. f. stadsfiskalen M. Gilljam, å tilltalade Wijkander yrkat laga ansvar för förfalskning under försvårande omständigheter samt parterna öfverlemnat målet till domstolens pröfning, afkunnades utslag; och dömdes Wijkander, hvilken förut af rådsturätterna i Örebro, Carlstad, Christinehamn, Göteborg och Norrköping känts skyldig att stånda ansvar för förfalskningsbrott, att, enligt 4 kap. 2 S, 12 kap. 14 och 21 Så samt 2 kap. 19 s strafflagen undergå 4 års straffarbete för hvart och ett af honom begånget förfalskningsbrott, men skulle han, enligt samma lags stadgande, i ena bot straffas med 6 års straffarbete samt för alltid vara förlustig medborgerligt förtroende, hvarjemte Wijkander ålades ersätta de resp. bankerna den förlust, de genom honom lidit; skolande utslaget underställas Svea hofrätts pröfning och skärskådande. En juridisk tvistefråga af allmännare intresse har nyligen blifvit af högsta domstolen afgjord. Förhållandet dermed är, enl. D. A, följande: Å styrelsens ötver statens jernvägsbyggnader räkning beställde majoren A. W. Edelsvärd hos arkitekten P. J. Ekman i Stockholm snickeriarbeten till tre stationshus och diverse andra byggnader, enligt skriftliga beställningssedlar af innehåll, att effekterna skulle levereras den 1 Maj 1865 och anmälas till afsyning före levererandet samt af styrelsen betalas tillhopa med 4,986 rdr 53 öre. Före den bestämda dagen hade hr Ekman arbetet färdigt och anmälde det i jernvägsbyggnadsstyrelsens arbetskontor till afsyning, utan att! likväl nämnde styrelse hvarken gick i författning om afsyning eller arbetets hemtande från fabriken. Nu inträffade, såsom bekant, att hr Ekmans fabrik förstördes genom vådeld den 23 Juli 1865, hvarvid äfven ifrågavarande arbeten för byggnadsstyrelsens räkning uppbrändes. Hr Ekman fordrade emellertid liqvid för sitt enligt ackord verkställda arhete. Jernvägsbyggnads-styrelsen nekade att betala och instämdes derföre till Stockholms rådhusrätt, der hr Ekman styrkte att hans verkmästare, hr Saul, i rätt tid tillsagt å styrelsens arbetskontor att arbetet vore färdigt till afsyning och afhemtning. Styrelsen ville advocera bort saken och invände, att den väl betingat sig att arbetena skulle vara färdiga den 1 Maj 1865, men deraf foljde ej, att styrelsen också varit pligtig mottaga dem nämnda dag, och då arbetena ännu icke blifvit afsynade, då eldsvådan inträffade, så hade eganderätten till dem icke heller öfvergått å styrelsen, hvarför Ekman sjelf borde få vidkännas förlusten. I öfverensstämmelse med denna styrelsens åsigt dömde äfven rådhusrätten den 7 Februari 1867 i målet. Hr Ekman vädjade till hofrätteu, som den 31 December samma år fastställde rådhusrättens dom. Målet hänsköts nu af käranden till högsta domstolen, som d. 15 sistl. Dec. dömt jernvägsstyrelsen att till sökanden genast utgifva effekternas värde, enligt de åberopade beställningssedlarne, med tillliopa 4,986 rdr 53 öre jemte 5 y ränta derå från stämningsdagen tilldess betalning sker, men befriat styrelsen från skyldigheten att ersätta kärandens rättegångskostnader. — Det. äldsta handelsfartyg inom de tre skandinaviska rikena är troligen, säger D. A., norska barkskeppet Mette NVargarethe, fördt af kapten Sartz, som efter intagen trälast i Sundsvall är på väg derifrån till England. Underrättelserna om detta skepps ålder grunda sig till och med på traditioner. Efter trovärdiga berättelser skall skeppet vara bygdt vid Wifsta varf för Köpenhamns räkning i början af det 18:de århundradet. Varfvet skall då hafva varit beläget mycket längre upp vid Indalselfvens utflöde än dess nuvarande plats. I Köpenhamn begagnades skeppet till transatlantisk fart ända till år 1801, då det såldes till Norge. Sedan denna tid har skeppet alltjemnt seglat för norsk räkning och har naturligtvis derunder blifvit förbygdt flera gånger. Det lärer till och med hafva löst ett rekonstruktionsbref i Laurvig år 1811, och då fanns endast obetydligt qvar af skeypets öfverbyggnad. För 25 år sedan erhöll skeppet ny köl vid Kustens varf i Göteborg, och befunnos då bottenstockarne alldeles friska och ej det minsta angripna af röta. Detta väckte på den tiden ett ovanligt uppseende, och måhända lefva ännu många i Göteborg, som kunna erinra sig den mängd af promenerande, som dagligen gjorde vandringar till Kustens varf för att skåda detta, allaredan vid denna tidpunkt för sin höga ålder bekanta skepp. Hvad som dock var så anmärkningsvärdt med detta fartyg var dess smakfulla vattenlinier och den lyckliga konstruktion at dess botten, som till och med öfverträffar nutidens konstruktioner. Med en ovanligt liten segelarea seglar skeppet utmärkt väl under bidevinds-segling, men for god vind gå nöstan alla nyare sortens tartyg om detsamma. Det är särdeles fördelaktigt sor trälastskeppning och ett utmärkt godt fartyg att ,,vaka sjon under storm. Det var ute i ÅÖstersjön under sistlidna års förfärliga November-stormar och inkom till Köpenhamn med läcka. som der tätades. På eftersommaren detta år stötte det på grund å ,,Knähaken utanför Landskrona, men kom lyckligt at igen, infördes till Helsingör och undersöktes i botten af dykare, och befanns då oskadadt samt forisatte resan till Sundsvall. Något egendomligt årJ det med detta skepp, att dess nuvarande befalbafvare är den fjerde i ordningen med namnet Sartz, nu 68 år gammal. Hans far, farfar och farfars far hafva fört detta skepp, och gubben tror, att hans äldste son, som är sty-man å fartyget, skall efter honom i många år komma att vara befg!hafvare å detsamma. — Betydande trävaruskoppning. Från Sundsvall skrifves till D. A. ader den 17 dennes, att lastningen der ännu är i fiul gång. Antelet till utrikes ort derifrån utklarerade fartyg belöper sig för närvarande till öfver ett tusen, den största utskeppning, som hitintills förekommit från denna stad. I fjol uppgick antalet foriyg till omkring 700. — Med ilj. Gardisten vid Svea lifgarde A. R. Mellin, hvilken den 3 sistl. September med egen lifsfara räddade en minderårig gosse från att drunkna i Norrström, har af K. M:t erhållit, såsom en belöning för sin rådighet vid detta tillfälle, en silfvermedalj af S:de storleker med inskrift: för berömliga gerningar, att böras å bröstet. — Fastighetsförsäljning. I Måndags sörsåldes å stadens auktionskammare bryggaren C. G. Ritous till borgenärer asträdda fastigheter med adress n:o 43 och 45 vid Stora Badstugatan, tillsammans bevillningstaxerade för 144,060 rdr samt saluvärderade till 76,000 rdr, och inköptes desamma af armåns pensionskassa genom dess amhnacman advakaffiskaloen J N Sänsgcher för ;