Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1868, sida 3

— Sennor, sade han vänligt och sakta, — ni har inte följt min varning, jag visste att någon sara hotade er, men vi ycka alla om er sen i går, — vi önska alla och hoppas, att ni skall undgå denna fara välbehållen. Här i påsen finner ni en liten matsäck, ifall ni skulle blifva skiljd från soldaterna; — ingen tack jag ber; ni har mer än rikligen betalt er räkning, och tiden är inne att sitta upp. Officeren ger straxt befallning derom. Vill ni följa mitt råd, så foga er för ögonblicket efter det oundvikliga. Tålamod, ty kommer tid kommer råd. Ni ser mig ut som en karl, hvilken förstår att begagna rätta ögonblicket. Sitt upp! ljöd officerens röst öfver den trånga gården, och knappt hade orden lemnat hans läppar, då gauchosoldaterna med ett enda hopp sutto isina sadlar. Med sina ponchos tillbakakastade öfver högra axeln, för att hafva högra armen fri vid bruket af lasson och karbinen, tumlade de sina hästar mot inkörsporten. Endast correon, som föga bekymrade sig om det militäriska kommandoordet, dröjde ännu; den ena packan på den andra packhästen tycktes honom ej ligga tillräckligt fast, och han gick dit fram för att undersöka förhållandet, samt spände det arma djurets väl två händer breda bukjol ännu fastare, trots hästens stönande, och först då allt var i ordning, 108 han långsamt och betänkligt i saeln. — Färdig till uppbrott, correo? sade officeren. — Som ni ser, sennor! Men jag får göra er uppmärksam på en sak — — (Forts.)