Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1868, sida 3

Ekonomiskt. Om renmossans nytta som kofoder. Öfverste Hagelstam berättar, att då han egde Lisma egendom, blef år 1844 höskörden förderfvad af väta Han hade 22 hästar, 60 dragoxar, 135 kor och 20 unguöt. För hästarne och oxarner, säger han, ,,hade jag bjelpligt fjolgammalt hö ireserv, men för mina många kor och ungnöt hade jag i Oktober år 1844 icke ett enda lass hö, hvarken fjolhö eller at årets slotter, som korna kunde äta. Jag var då högst ledsen och trodde att jag skulle nödgas slagta och lja alla kor och ungnåt. Det led till den tiden om hösten att utbetet blef slut och att korna måste födas beständigt inne. Jag hade endast halm och några hundra tunnor rofvor och hvitbetor för alla kor och ungnöt. Då kom jag i min nöd att tänka på rendjuren i Lappland, som lefva af den hvita så kallade renmossan (renlafven) — densamma som vanligen brukas mellan dubbla fönster om vintern. — Af denna anledning föll det mig in att försöka om äfven kor kunde födas med renmossa; ty jag visste att i den var ett sorts mjölaktigt ämne. Genast sände jag folk till skogen och lät taga hem ett las renmossa, sköljde den l och Jade den för några kor; de syntes först liksom undra och luktade derpå, men så snart jag lät strö hafregröpe på mossan, började de smaka på den och förtärde alltsammai Dagen derpå lät jag taga bem flere lass renmossa och gaf åt många kor på samma sätt med lika lyckligt resultat. Då blef det glädje i stället för sorg, ty till Lisma egendom hörde den tiden 5,000 tunnland skog med mycket berg, som alla voro bevuxne med renmossa. Efter nu nämnde lyckade soderförsök sände jag sedan i Oktober och November månader 407 å 50 personer dagligen till skogen, åtföljda af inspektoren och rättaren, medhafvande trädgårdskrattor, hörässor och säckar, och samlade sälunda om hösten 30, 000 (säger trettiotusen) säckar renmossa, hvilken folket togo på beting a 25 säckar pr dag, och de som voro flinkare och togo mera tingo till uppmuntran några skilling extra betalning utom dagsverket. Många säckar blefvo utslitna genom släpning på bergen, men denna foderbergning lönade sig rikligen, då man besinnar huru mycket hö den svarade emot (minst 23,000 lispund hö) och att den frälsade mina många och vackra kor och ungnöt från döden. Sagde stora renmosseskörd bekom jag på högst 10:del eller 1,000 tunnland af skogen, deraf dock ej allt berg. På mossans återväxt (hvilken icke ännu är säkert känd) kunde jag icke göra något afseende, då min fodernöd var så stor. Renmossan tögs mest under regnväder, då den lätt lossn bergen, och så våt den då var gjordes genast af den i skogen 4 å 5 alnars höga stackar, hvilka täcktes väl med granris, och kördes sedan hem om vintern efter behof. Ehuru renmossan