Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1868, sida 2

UTRIKES. FRANKRIKE. En mängd lyckönskningsadresser undertecknas till spanska folket. Så hafva de franska studenterna afsändt en adress till de spanska demokraterna, och , Reveil offentliggör följande skrifvelse till spanska folket från de fransyska arbetarne i Paris och i departementen: , Medborgare! Europa räknar en tron mindre och ett fritt folk mera. Ära vare Eder, spaniorer! Vi, afkomlingar af männen utaf den 14 Juli och 10 Augusti, helsa Eder revolution. Men i denna egenskap anstår det oss icke att endast beundra Er, utan den pligten föreligger äfven att tillropa Eder: Gifven akt! Må historiens lärdomar gagna Eder pånyttfödelse! Må det tappra Spanien påminna sig, att de mest storsinnade nationer varit offer för skamliga intriger och nedriga lögner! Eröfrandet af friheten skall vara frukten af Er energi och Er vaksamhet. Vänden således icke en dag, icke en timme, icke en minut Edra tankar från det ständiga målet för Edra sträfvanden — republiken. Den seger, som Eder rätt skall bekräfta, består af detta pris. Inga statsarmer mera, hvarken soldater eller prester. Påminnen Er, att det militäriska elementet alltid varit en fara för de republikanska institutionerna och alltid skall blifva det. Påminnen Er, att Bonaparter önska den 18 Brumaire, och att det var en Cavaignac som framkallade Junidagarne! Påminnen Er, att den milis, som kallar sig den heliga, endast för menniskorna predika doktrinen om den blinda lydnaden! Bröder, vi besvärja Eder, att I utan svaghet, utan tvekan och fruktan kämpen för rerolutionen, som är moder åt oss alla. Endast den skall genom en undervisning, som den rikligen skall utdela, göra de massor fria, som ännu lefva i okunnighetens och vantrons mörker. Det är genom revolutionen som proletariatet skall försvinna och dermed den sista formen för det menskliga slafveriet. Ur denna revolution, för hvilken I gripen till vapen, måste framtidens verk utgå, denna höga framtid, hvilken vi gå till mötes, hvilken vi en dag skola uppnå, och som för alla folk skall örverkligas genom det definitiva eröfrandet af friheten, jemnlikheten, broderligheten, d. v. s. genom uppnåendet af de rätigheter för menniskan och medborgaren, som äro grundade på naturens och rättvisans lagar! Bröder, hållen Eder tappra! Lefve det fria Spanien! Spaniorer, de ranska arbetarne sända Eder sin broderliga helsning. SPANIEN. Med hvarje ny post innehålla korrespondenserna från Madrid nya kandidater till den spanska tronen. Så nämnes nu äfven prins Napoleon, hvilken — efter hvad en korrespondent påstår — just skulle falla spaniorerna på läppen för sina förmodade republikanska tendenser. En annan korrespondent från Paris säger: , Prims, Olozagås och Serranos tronkandidat är Don Ferdinand af Portugal, far till den portugisiske konungen Luis. Inom kort skall man icke vara i ringaste tvifvelsmål om triumvirernas åsigter i detta afseende. Den nye marinministern Topete, som i Cadix gaf första impulsen tili revolutionen, har afslagit att mottaga amiralsvärdigheten och storkorset af Karl III:s orden, förklarande, att man visserligen på slagfältet kan förvärfva sig sådane utmärkelser, men icke genom politisk verksamhet, för hvilken medvetandet att hafva följt sin öfvertygelse bör utgöra den enda belöningen. Man har litet eller intet afhört segerhertigen Espartero, och har således icke varit rätt säker på den ställning han skulle intaga till sakernas nya skick. I ett bref af den 11 dennes skrifver han emellertid följande till Serrano: Min värderade vän! Jag uttalar härmed till Eder och alla Edra kolleger i ministeren min lifA — (sådan. som han skyddar omsoresfullt