Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1868, sida 2

sådan, som han skyddar omsorgsfullt, ehuru den egentligen icke längre är hans och kanske skulle kunna säljas för ett vrakpris i ,staden. — Ni har rätt, sennor, sade Diego kallt, — och vi göra rödskinnen möjligtvis orätt, då vi kalla dem vilda och grymma. Så flinka med sina knifvar äro de i alla fall ej som mashorqueros, i tjenst hos hans excellens, som Gud ännu länge måtte beskära oss. — Amigo, sade officeren i det han gick närmare och lade sin hand förtroligt på Diegos axel, — om man kunde se i ert hjerta, skulle man kanske finna en annan önskan deri, men — hvad gör det? Emellertid får jag anhålla om äran af ert sällskap till San Luis, dit jag har order ätt eskortera correon. — San Luis? skämtade Diego, — jag visste ej att jag hade den ringaste lust att besöka San Luis. Mitt hem är Cordova, och då jag lemnar Cruzalta, beger jag mig dit. — Ni motsätter er väl icke hans excellens besfallningar? — Hans excellens befallningar? Jag betviflar att hans excellens ens vet att jag finns till i verlden, svarade Diego. — Här eger ett misstag rum, eller — ett godtycke, som jag kanske icke godvilligt fogar mig efter. -Hur ni fogar er, sennor, gör detsamma, sade officeren barskt, — men att ni lyder befallningen, det blir min omsorg. och känner ni mig då endast genom mitt namn? — Hur ni för närvarande kallar er gör