Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1868, sida 2

iten ö midt på steppen, samt uppnådde len i samma ögonblick som den argentinske correo, med två packhästar och en oostiljon, sprängde in i fullt galopp genom den andra gatan. Ögonblicket var så tillvida gynnsamt för honom, som officerens uppmärksamhet nu togs i anspråk af de till honom adresserade depescherna, hvarför han för tillfället ej kunde sysselsätta sig med något annat. Don Diego återvände emellertid till pulperian, der correon just ordnade sina effekter i ett hörn af salen, lät fylla ivenne oxhorn med cana och sjelf åt en it. Vår vän frågade efter bref till Mantanzas; correon genomsåg förgäfves sin väska och sökte derunder att af de närstående erhålla de sednaste nyheterna om ,,1os Indios, hvilka tycktes intressera honom på det högsta. Men innevånarne i Cruzalta kunde föga berätta honom, emedan indianerna naturligtvis icke hade vågat sig fram till den med soldater uppfyllda staden. Man hade spårat dem i grannskapet, ja, de hade äfven bortdrifvit enskilta hästar och nötkreatur i närheten oaktadt militärens närvaro. Men något vidare visste man ej om dem, än att de alltjemt uppehöllo sig söderut i sina gamla smyghäl, när det ej föll dem in att göra en utflykt derifrån. Då stormade de framåt likasom pamperon, hastigt och oemotståndligt, och innan man hann besinna sig, voro de åter försvunna likasom stormvinden. Innevånarne i Cruzalta ville nu å sin sida äfven hafva underrättelser om arffienden, och de funno i kuriren just rätte mannen. Icke förgäfves hade han genom