Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1868, sida 2

ligaåste tacksamhet tor den aktning och tulgitvenhet, som Ni visat mig i Eder skritvelse af gårdagen. Hvar och en vet, hvad som är min enda åstundan. Hvar och en känner äfven förut mitt beslut i afseende på den regering, som blifvit bildad under Edert presidentskap. Denna regering skall — jag betviflar det ej — understödjas icke allenast af mina vänner, utan äfven af alla dem, som önska seger åt folksuveränitetens princip — Emilio Castelar skrifver: Man kan icke på allvar föreslå en monarkisk lösning, då man icke har någon monark till hands, enär monarkien är en personlig institution. En sådan person skall man säkerligen icke finna bland sådane medborgare, som Washington, Lincoln och Bolivar voro, hvilka republikerna tillgodogjorde sig som presidenter. Man måste nödvändigt hafva en man af blod, hvilken — för att lefva — behöfver en bndget på 50 eller 60 millioner. ... Den nye monarken måste således antingen vara en så berömd personlighet, som Napoleon eller en prins af en landsflyktig familj, så skicklig, som Ludvig Philip, eller produkten af en politisk kombination, sådan som den, hvilken satte en protestant å belgiska thronen. Ingen af dessa lösningar är r närvarande möjlig i Spanien; ingen medborgare kan der eftersträfva att blifva konung. Espartero hade kunnat det, om lagren från Licchiana och palmen från Vergara voro friska nog; men han är dessutom nu för gammal. Ingen medlem af den kungliga familjen kan ersätta drottningen, såsom Filip af Orleans ersatte sin onkel Karl X eller Wilhelm af Oranien sin svärfar Jacob II. Infanten don Enrique hade haft utsigter för sig, då han stod på höjden af sin popularitet; hanlhar blifvit omöjlig, sedan ham undertecknat sin protest. Om hertigen af Montpensier vilja vi icke ens tala; hans regering skulle blifva lika impopulär, som hans äktenskap. I sitt palats uti Sevilla har han blifvit fullkomligt fremmande för våra ider; han är lika okunnig om vår politik, som en innevånare från en annan planet. I sin girighet har han användt hela sin talang för att köpa fast egendom så billigt och sälja sina apelsiner så dyrt som möjligt. Spanien skall icke kläda sig i Frankrikes aflagda kläder. Hans gemåls börd skulle vara hans enda rättigheter. Hon var dotter till Ferdinand VII, men vi måtte väl hafva lidit nog under dennes 30:åriga välde, under Maria Christinas 8 års regentskap och Isabella II:s 25:åriga regering. Det finnes således ingen sådan kombination för Spanien; det kan icke mera blifva monarki. Ilvad skall man säga om den portugisiska dynastien? Man har ett ögonblick ansett den i stånd att följa Victor Emanuels exempel och af Portugal göra ett Piemont för den Iberiska halfön. Men man har äfven funnit denna lösning omöjlig. ... Det kommer icke derpå an att förskafla oss ett stort territorium, utan att i stället skapa ett genom friheten stort fädernesland. Annexionen är dessutom omöjlig, enär den i Portugal är mycket impopulär. Portugiserna veta alltför väl, att de ingenting kunna vinna af att blifva en stor militärstat. Korteligen: Vi kunna endast förenas med Portugal på det vilkor, att vi blifva en federativ republik på bredaste basis. Den 12 dennes var en festrepresentation på italienska operan i Madrid, vid hvilken till förmån för de vid Alcolea sårade gafs Den stumma i Dorticik. Theatern var öfverfull. Serrano, Prim och Topete befunno sig tillsamman i en loge. Frihetsduetten framkallade ett ändlöst bifallsjubel och måste sjungas om flera gånger. I början af andra akten föredrog Tamberlik några patriotiska tillfällighetsverser på spanska språket. Hänryckningen var så stor, att man väl kunde tro sig förflyttad till Paris år 1848, då Rachel med trikolorer i hand sjöng marseljäsen på Theatre frangais. En korrespondent omtalar en historia om en engelsman vid namn Routledge, hvilken vid Alcolea synes varit en af de förnämsta hjeltarne. Då han tillfälligtvis var sysselsatt i närheten (han är anställd vid den andalusiska jernbanan), begaf han sig midt i elden på bataljfältet och förde under det starkaste kulregnet på sina starka skuldror en mängd sårade i säkerhet. Han förrättade detta med största kallblodighet och belönades härför vid bataljens slut af marskalk Serrano med en spansk orden. Huru den revolutionäre generalen kom på den underliga iden att bortskänka en kunglig orden just i det ögonblick, då han sökte tillintetgöra allt kungligt i Spanien, tager sig nära nog lustigt ut. Engelsmannen tog emellertid tacksamt emot presenten, stoppade den i sin rockficka och återvände med sin vanliga flegma till det vanliga arbetet. Den frihandel, som högt påkallas af konsumenterna, stöter naturligtvis på starkt motstånd hos de inländska producenterna Spanien står i detta afseende långt efter grannstaten Frankrike, der frihandelssystemet likväl ännu alltjemt stöter på häftig opposition i fabriksdistrikten. Fabrikanterna i Catalonien och Valencia hafva redan, stödda på sina arbetare, protesterat. och i Barcelona har juntan vägrat två engelska fartyg, som icke ville betala de vanliga importtullarne, att inlöpa i hamnen Äfven i Valencia skriker man mot frihandeln. Denna stad har betydliga sidenbomullsoch andra fabriker, hvilkas egar luppmanat sina arbetare att med sig göra gemensam sak för den förmenta olyckans safvändande. Å andra sidan ligga de kust sstäder, hvilka, likasom Santander, hafvs allt att vinna af frihandeln, i strid med de inre delarne af landet, hvilka hafvs I fabriker och frukta för konkurrensen med Jutlandet.