Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1868, sida 2

git sin förra plats, då de öfriga gästern: återkommo under skratt och prat. Den argentinske officerens blick sökte först fremlingen, men guitarrernas liflige toner uppväckte snart lusten till dans hos det lefnadsglada folket. Stolarne skötos åt sidan, border sattes invid väggarne och ett par unga gauchos drogo leende värdshusdottern samt hennes anförvandt till midten af rummet och började en rask fandango med dem medan de äldre af sällskapet fattade instrumenterna och uppstämde den nationella dansen. Värden hade emellertid ej lofvat för mycket, ty inom mindre än en fjerdedels timma hade han sammankallat alla danslystna i grannskapet. Detta skedde på äkta argentinskt sätt. Han besteg nemligen sin utanför huset bundna häst, — ty det faller ingen gaucho in att gå ens hundra steg, så vida han icke nödvändigt måste det — och galopperade utefter gatan; vid hvarje dörr höll han ett ögonblick, ropade ordet ,,fandango och sprängde derefter vidare. Stortoilett behöfde damerna för öfrigt icke göra; de kastade på sig sin mantilla, och balkostymen var i ordning. Huru de politiska förhållandena än voro, ja, om än indianerna hade slagit läger i närheten och hotat dem, så skulle de likväl ej hafva kunnat motstå utsigten till en sandango, — dertill med en söjtnant och två fändrikar! Hvem visste när ett dylikt tillfälle åter skulle erbjudas? Snart tog äfven dansen allas uppmärksamhet i anspråk. Medan ett och två par i början omvexlande utförde den, uppträdde äfven emsamma sennoritas längre fram på aftonen,