Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1868, sida 1

ansigtssärg och en fortsatt afmagring. Sedan en första konsultation bekräftat riktigheten af den be. handling, man användt, hvilken var stödd på åsig. ten, att hjertsäcken var angripen, visade sig dock alla ansträngningar vanmäktiga mot det ondas fortskridande, och man förmådde icke förhindra der vattensot, som brukar vara en naturlig följd at hjertsjukdomar. Magens och bröstets uppsvällning var oerhörd, respirationsorganerna nära nog upphörde att förrätta sina funktioner, och hostan tilltog i häftighet. Prinsens rum, r mliga och mycket luftiga, i rez-de-chaussöen af slottets venstra slygel och vettande åt parken, innehälla icko mera nog luft för den sjuke. Då han måste hälla sig inom hus — hvilket egentligen endast sker om natten, ty det stackars barnet finner ingen lindring i sina svåra plågor, utan att han befinner sig i fria luften — åstadkomma på begge sidor om honom ställda tjenare genom hviftande med stora solfjedrar rörelse i och förnyande af luft, och på detta sätt lyckas det att förskaffa honom några ögonblicks hvila. Hvarje morgon förer man prinsen i en liten, med en pony, som föres af en stallmästare, förspänd vagn, hvarefter en spatsertur i parken göres under hofmästaren Donies uppsigt. Framemot middagen ombytas häst och tjenare, ty promenaden är långvarig. Ofta följa de tröstlösa föräldrarne under många timmar det lilla ekipage, som innesluter deras dyraste förhoppningar: en sorglig och dyster promenad, som blott alltför mycket liknar ett liktåg! Innevånarne på slottet Laeken sentera äfven denna djupa sorg och afhålla sig från att lägga i dagen all slags nyfikenhet. Kl. 1 middagen stannat prinsen vid fasaneriet och intager sin frukost tillsammans med sin uppfostrare. Sällsamma företeelse! Aptiten, om äfven svag, har dock aldrig lemnat honom. För kort tid sedan blef prinsen tappad. Sedan dess har en förbättring inträdt, som ännu fortfar, men detta oaktadt hyser man inga förhoppningar, ty sjukdomen tillhör dem, der endast högst sällan någon allvarsam förbättring brukar inträffa. SPANIEN. Nära nog alla telegrammer, som under de sednaste dagarne ankommit från Madrid, sluta med det stående uttrycket: ,, Lugnet fortsar. Regeringsmyndigheten har hittills varit delad mellan ministören och centraljuntan; likväl heter det nu, att juntan upplöst sig. Om den dag, då de allmänna valen till de konstituerande cortes skola ske, har man ännu icke erfarit något närmare. För närvarande synes det vara finansoch kultusministrarne, som utveckla den största verksamheten i det nya kabinettet. Dekretet om jesuiternas förvisning efterföljdes af ett annat om elementarundervisningens obetingade frihet. Med undervisningsväsendet har det hittills varit slätt bestäldt i detta land. År 1860 funnos enligt officiella uppgifter 24,353 offentliga skolor, som besöktes utaf 1,101,529 lärjungar af begge könen. Sjelfva antalet af skolor är således icke ringa; deremot äro resultaterna mycket otillfredsställande, mär endast !s:del af samtliga innevånarne fått tillräcklig undervisning i att läsa och skrifva. Hela undervisningsväsendet stod naturligtvis under det katholska presterskapets och specielt jesuiternas ledning. En hufvudsaklig svårighet för den nya egeringen skall utan tvifvel bestå uti att inna dugliga lärare till skolorna. Likväl synes at korrespondenser från Madrid, att regeringen redan afsatt en mängd munkar, som varit lärare och tillsatt lekmän i deas ställe. Kultusministern Zorilla har än idare upplöst det förra ,undervisningsådet och afsatt alla de professorer vid Spaniens 9 universiteter, hvilka hade hofets protektion att tacka för sina platser och icke hade underkastat sig den vanliga conkurrensen. Finansministern Figuerolas träfvanden för införande af en bättre ordling och mera sparsamhet i finanserna lelsas öfverallt med stort bifall. Den spanska statsskulden uppgick den 30 November 1866 till den ofantliga summan 20,412 millioner realer; det årliga deficit nar under de sednaste åren varit c:a 60 millioner realer pr år. I provisoriska regeringen finnes ingen nedlem af det republikanska partiet. Om orsaken härtill skrifves från Madrid: ,,Denokraterna blefvo erbjudna två portföljer: inansoch kultusministeren, men de aflogo anbudet med den förklaring, att de cke hade några dertill lämpliga kapacieter. Man erbjöd dem då 8 högre poster administrationen efter deras eget val; le afslogo äfven detta anbud och mottogo lott borgmästareembetet i Madrid för Rirero, en af deras mest populära män. Vid hans sida skall stå ett municipalråd, hvilket det demokratiska elementet skall lifva det förherrskande. Efter att i en örsamling hafva hört de demokratiska alarne Rivero, Martos, Asquerino, m. fl., ofvade det demokratiska partiet att af ula krafter understödja kabinettet SerranoPrim som en sannt liberal regering. De nest framstående demokraterna i provinserna — Bicerra, Pereira, m. fl. — hafva or telegraf förklarat, att de ansluta sig ill detta förtroendevotum; endast Orense, chefen för den mest radikala fraktionen, synes icke benägen att understödja den provisoriska regeringen. Men Orense torde närvidlag icke förmå rätt mycket; och sedan Pierrad — den ende demokratiske zeneralen — erbjudit Prim sin medverkan, can man anse alla demokratiska elementer if någon betydelse såsom varande det nya cabinettet tillgifna. om det närvarande tillståndet i den spanska hufvudstaden yttrar sig en korrespondent: ,,Segerruset börjar försvinna och Madrid antager ånyo sitt vanliga utseende. Men hvad detta utseende är långt från att likna en civiliserad hufvudstads Ysionomi! De allmänna platserna öfversvämmas från kl. 7 om morgonen utaf stora hopar af dagdrifvare, och på gaorna ser man hela svärmar af tiggare. En hel befolkning af andra dagdrifvare står i gathörnen eller ströfvar omkring i staden med det gevär på axeln, som lemnats till frihetens beskydd. Tusentals