Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1868, sida 2

åter afträdas, etablera ett tillstånd, lika med de som förr förefanns i begge hertigdömena. De var den tyska förbundsdagens intervention i her tigdömena, som ledde till det sednaste kriget. At tillerkänna Preussen en inblandningsrätt i d nämnde distrikten, skulle vara att öppna dörre för nya förvecklingar, hvilka säkerligen allti skulle väckas, så snart man i Berlin ansåg de ändamålsenligt. Det är det sunda förståndet oc erfarenheten, som bekräfta detta; begge stå p Danmarks sida, tillika med traktatens ordalydelse Det kan möjligen vara obehagligt för Preusse att blifva påmind om en förpligtelse, som de dröjer att upptylla. Men detta är Preussens eget skuld. Vi bedöma denna sak för vär del med de största lugn och den största kallblodighet, utat minsta fördom eller lust att reta. Den andel, son Frankrike haft i Pragerfreden, kommer nu natur ligtvis oss att önska, att förhandlingarne mellan Dan mark och Preussen leda till ett lyckligt resultat Men denna betraktelse är icke den enda, som på tränger sig. Att upprätthålla det nuvarande till. ståndet i Slesvig är att bibehålla de skäl, son föranledde 1864 års krig. Derföre bör man in. genting försumma, då det gäller att undanrödjen sådan svårighet, och det förekommer oss, SOM om Preussen nu vore mäktigt nog för att visa att det aktar rätten.s Det lugna och värdiga språket i denna artikel, och de bevisande skälen, — blifvit anförda, torde blifva svära att gendrifra. SCHWEIZ. Angående de beslut, som den internationella sjukvårdskongressen i Geneve fattat, har man ännu icke hört något anmärkningsvärdt; deremot, skrifver en korrespondent från Bern den 8, förnimmer man genom ,, Journal de Geneöve, att den italienske parlamentsledamoten, d:r Palasciano, hvilken redan 1866 uttalade den tanken, att i krig sårade och sjuka militärer skulle anses såsom neutrala till kongressen, inlemnat utkast till revision af 1864 års konkordat. De i detta förslag framlagda idåer äro värda stor uppmärksamhet. Kongressmedlemmarnes antal är 20, ej såsom förr uppgifvits 50. Sålunda är Baden representeradt af öfverstabsläkaren Steiner, Baiern af d:r Th. Dompierre, Belgien af bergsrådet Vischer, Danmark af konsul Galiffe, England af kontreamiralen Yelverton, Italien af medicinalrådet Baroffio och fregattkapten Cottran, Holland af viceamiral van Harnebeck och legationsrådet Westenberg, Nordtyska förbundet af generallöjtnant v. Röder, öfverstabsläkaren Löffler och sjökapten Köhler, Österrike af stabsläkaren v. Mundy, Ryssland af statsrådet v. Minciaky, Sverge at öfverstelöjtnant Staaff, Wärtemberg af d:r Hahn och stabsläkaren Fichte och Schweiz af general Dufour, G. Moynier och öfverfältläkaren Lehmann.