Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1868, sida 2

sKUngllgA gåSternå Jyttrat mycken tillfredssställelse med sitt vistande här denna ång, medan de första dagarnes tråkiga och kalla väder nedstämde deras förväntningar om ett angenämt uppehåll hos oss. UTRIKES, TYSKLAND. Enligt privatmeddelanden från Varzin har grefve Bismarcks helsotillstånd på den sednare tiden icke förbättrats, eller åtminstone högst obetydligt. Finansministern Aeydt har besökt förbundskanslern på hans gods och tillrådt honom att så länge som möjligt uppskjuta återresan till Berlin. Den franske Klem. dipl. berättar, att grefven måste tillbringa största delen af dagen i liggande ställning, samt att den minsta rörelse vållar honom häftiga smärtor i alla muskler. Detta oaktadt kan Bismarck icke underlåta att sysselsätta sig med den utländska politiken. Då den preussiske ambassadören i Petersburg, furst Reuss, i slutet af förra månaden reste till Berlin, Å måste han taga vägen öfver Varzin och i tre dagar uppehålla sig der. ÖSTERRIKE. Regeringen söker med största möjliga energi afvärja den kris, som hotar från czekernas direkta opposition och det klerikala partiets mera passiva motstånd. Enär landtdagen i Tyrolen nyligen vägrat att godkänna regeringens förslag till skollag, har regeringen beslutat genomföra lagen genom en kejserlig förordning. Gentemot czekernas agitationer har regeringen tillsvidare suspenderat föreningsoch församlingsrätten för Prag och trakten deromkring. På riksdagen i Pesth diskuteras tvenne j vigtiga förslager, nemligen ett lika berät1 tigande för alla kristna trosbekännelser, i ; likhet med de nya konfessionella lagarne i arfländerna, samt om en ny solkskolelag. Sistnämnde förslag har med mycken kraft G blifvit försvaradt af Puleky, Kossuths sekreterare. I förbindelse med det förstö nämnda förslaget, har man äfven påyrkat f ett sådant ordnande af de kyrkliga angelägenheterna, att lekmän få det öfvervägande inflytandet i kyrkostyrelsen. Ett katholikmöte i Pesth har antagit detta, och enär förslaget understödjes af Deab, ev har det god utsigt att gå igenom. f SPANIEN. g Detta land har likasom med ett språng j från absolutismens och religionsfanatis-k mens mörker kastat sig in i den mest : radikala borgerliga och religiösa frihet, li en öfvergång, hvilken visserligen varit för-, beredd genom händelserna, men dock kom2 mit så plötsligt, att ingen kunnat öfveri raskas, om telegrammen från Madrid haft att förtälja om de häftigaste partistrider n och den oroligaste jäsning i hela landet. såa Så mycket mera glädjande är det, att parbe tierna hittills visat ett vackert exempel fc på sjelfförnekelse och enighet, samt ätt sri den allmänna ordningen — på några fålg undantag när — icke blifvit störd. Ett 3 af de vigtigaste och mest betydelsefulla I k, steg till en grundlig förändring af Spaniens l al littilsrarande tillstånd är uppenbarligen v lekretet om den fullständigaste religionsi rihet och jesuiternas fördrifvande ur lante let. Loyolas lärjungar skola således framfu leles icke ens hafva en fristad i det land,Warifrån de utgått. Alla deras kloster 6 kola tillslutas och deras stora rikedomar comsiskeras till statskassans förmån. För våfvestaten är denna omhvälfning — som i förut yttrat — ett nära nog lika svårt lag, som på sin tid upprättandet af koungariket Italien. Det skall väl icke heler dröja länge, innan från Vatikanen en dannstråle utslungaa mot de ogudaktiga nförarne för den spanska frihetsrörelsen. esuiterna hafva ända intill den sednaste evolutionen varit i besittning af de slesta loster i Spanien, och hafva — särdeles fter Narvaez död — utöfvat stort inflyande på statsstyrelsen. Äfven en stor del f skolväsendet har varit i deras händer, aturligtvis icke till fördel för den allnänna upplysningen. År 1860 kunde enast femtedelen af betolkningen läsa och S krifva. Jesuiterordens hopade rikedomar, . vilka nu äro indragna till staten, sägas ppgå till 500 millioner realer. Det är tvifvelaktigt, att denna åtgärd skall mycet bidraga till att höja Spaniens kredit, ynnerhet på den engelska penningemarkaden. Huruvida emellertid jesuiternas förrifvande skall gå för sig utan allvarsamt iotstånd från landtbefolkningens sida, äste dock betviflas. I provinsen Guiascoa hafva redan en del af bönderna est sig och förhindrat det af juntan dereterade tillslutandet af klostren. De 9 rkebiskoparne skola visserligen ej heller nderlåta att upphetsa befolkningen mot Ju e nya regeringsmyndigheterna. IIufvud5 adens erkebiskop har redan vägrat att lif känna de af centraljuntan utnämnda pre-vä erna. Äfven erkebiskopen af Valladolid7. ar protesterat mot den dervarande jun-ocl ke ans beslut. sta FRANKRIKE, str aFrance för den 11 dennes skrifver Sa n den nordslesvigska frågan: Ott Konungens af Danmark throntal har påmint lus uropa om en fråga, som visserligen kan synas a etydlig, om man endast fäster sig vid anialet f dem, som äro direkt intregagraderi, men 2! or, om man tager i betraktan e de principer, till m stå på spel, och de händelser, som den redan W. fvit Signalen till. Man skulle vara blind för att ce erkännå, huru mycken moderation, huru myc-. n klokhet, men äfven huru mycken fasthet, som Bö r i konung Kristian IX:s språk. Utan DÅgra obråelser och utan häftiga uttryck skildrade n den ställning, i hvilken Köl dänaka hefolkngen i Nordslesvig, som är osterländskt sindy så kraftig i sitt motstånd, och som håller så t vid sina lagliga rättigheter, har befunnit sig an fredstraktatens i Prag afslutning, Detta råk och de vittnesbörd om sympati, som ett sånt beteende naturligtvis mäste väcka, hafra i rlin framkallat en viss oro, som genast gaf sij kkanna i bittra artiklar uti några at denna hufdstads mest inflytelserika organer. Dessa tidigar förebrå den franska pressen, att den framar en irriterad stämning, ehuru allt i deniia ess talar för att u dgh Sikt. öch de äl törstå, Sen prenssitka pressen lätt kunde utöfra reessalier, med fara för att väcka den tyska krissten och framkalla den mest upphetsande polek. Vi inse dock icke, hvad allt det m ckna et om uppretning här har att göra. Den MNäån2 pressen har — såvidt vi veta — aldrig inta; någon hendtlig hållning. Den har inskränkt till att åpeka ett för sig sjelft t digt saknm, nemligen, att det finneg en art. 7 i Pragerden, samt att keussen ioke hållit denna artiI. Det var icke nödvändigt derföre att appela till de nationella lidelse-ss hvarbkan 3 ET