Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1868, sida 2

denna händelse. Efter öppningsbögtidligheterna begaf sig storthinget in corpore upp till slottet, de; presidenten, pastor Harbitz, komplimente rade H:s Maj:t i ett längre tal, som konungen besvarade. Derefter gaf konungen er lysande middag på 300 kuverter för storthinget, till hvilken dock bondepartiets radikalaste hötdingar ej infunno sig. J Beträffande det nu sammanträdda storthingets politiska färg, må tillsvidare erinras om, att det under årens lopp ständigt funnits tvenne partier, hvilka ståt! skarpt och stridigt mot hvarandra, nemligen embetsmannapartiet och bondepartiet Den närvarandegenerationen, som med opartiskt öga kan kasta blicken tillbaka på de våldsamma partistriderna emellan åren 1830 och 50, nekar på intet sätt bondepartiet erkännande för dess utveckling af grundlagen i demokratisk och liberal riktning, i det detsamma punkt för punkt tillkämpade sig segren, och det bör erkännas, att härat ej uppstått något slags olägenhet för någon offentlig branche i landet. Sedan åren omkring 1850 har det ej varit synnerlig kraft i oppositionen, och man kan säga att alla partier ha sammanflutit i ett enda stort framstegsparti, som arbetat för utvecklingen af landets materiella krafter, kommunikationsväsendet och skolväsendet; och landet har på dessa ssednaste 15 åren gått otroligt framåt, medan vår politik utan vidare opposition och slitningar varit temligen tråkig. Men för ett år sedan började de Jaabsekska agitationerna, om hvilka jag förut lemnat utförligare meddelanden. Detta radikala bondeparti upptäller nu nedanstående program, som i många delar har sitt stora berättigande, men som är alldeles förkastligt försåvidt det ensamt går ut på en hänsynslös förföljelse mot embetsmännen såsom sådana och icke derför, att de antagas höra till ett bestämdt parti, hvars åsigter böra bekämpas. De ultra radikala af bönderne arbeta nemligen på att få de flesta embeten upphäfda och göromålen hänlagda under kommunerna, hvilkas koryfeer då skulle mot lön förätta dem. Bondeföreningarnes program (som dock blifvit något modifieradt på de olika ställena) lyder i det väsentliga sålunda: Bevarande af Norges sjelfständighet oförkränkt; unionen sådan som den är; ingen amalgamation med Sverge, och — för närvarande — ingen politisk förbindelse med Danmark; årliga storthing; utvidgande af rösträtten; direkta val med mindre valkretsar; utvidgande af kommunernas myndighet, så att embetsmyndigheten såvidt möjligt undvikes; statens bidrag till de lärda skolorna upphöra, då den lärda bildningen kan förvärfvas på privat väg, hvaremot rundligare bidrag lemnas till allt, som kan befrämja allmän upplysning och sedlighet, såsom till folkskolans utveckling, till befordrande af den qvinliga bildningen samt till folkhögskolor, såframt dessa olika inrättningar ej kunna bestå genom enskild företagsamhet; skoloch konfirmationstvånget upphäfves; skjutsoch väghållningsväsendet öfverflyttas på hela samhället; militärväsendet ordnas med inskränkning af militärbudgeten mera i riktning af milis och frivillig folkbeväpning; spanmålsoch salttullen nedsättes och upphäfves så snart ske kan; pensionsinrättningar upprättas för embetsmän, på så sätt, att dessa betala till inrättningarne af sina löner, hvarigenom staten blir fri från pensionsbördan; en lämplig tidning för bondeståndet utgifves; exekutionsväsendet afskaffas; räntefoten nedsättes, o. s. v. — Genomläser man uppmärksamt dessa satser, skall man finna, att böndernas fordringar gå ut på att få nästan alla de onera, som nu hvila på gårdarne å landet, öfverförda på hela statssamfundet, att få upphäfd tullen (hvilken, som bekant, utgör vår förnämsta statsinkomst) på landtmannens största förnödenhetsvaror, och 1 det hela att få tillvägabragta så många plebejiska nivelleringar som möjligt, eller att få till stånd en demokratisk republik, i hvilken rättigheterna för bönderna bli så stora som möjligt, men förpligtelserna och bördorna ungefär inga. — Jag skall tillåta mig att sluta dessa anmärkningar nästa gång. Storthinget har ännu ej börjat sina göromål, då inga förslag från regeringen inkommit; det har endast granskat representanternas fullmakter och valt medlemmar af valkomitän, som har att besätta de speciella komitterna för hvarje branche af göromålen. Den enkla arbetsordningen vårt storthing består nemligen uti, att warje eak granskas af on kömttö, deretter ryckes, med utlåtande från den speciella komiteri, diskuteras i thinget och afgöres zenom röstpluralitet. Snal hskrifktare äro engagerade för att uppsätta de vigtigaste sekaiterna Icke förrän i nästa vecka, efter hemsomsten från högtidligheterna vid Dramnens-Randsfjordens jernbanas öppnande, komma göromålen att börjas med full kraft. Den väsentligaste anmärkningen vid öfverolicken öfver representanterna är, att hvarcen statsrådet K. Motzfeldt eller professor Daa räknas bland Å Man torde måhända minnas, att det var en allmän ;nskan att finna dessa framstående män vå thingsbänken i år, men att de endast blefvo valda till suppleanter; man sf — — FCF— C—— —— —— AWdYÅLÖUS— — Å T——T — mellertid det hopp, att ett par af repreentanterna, som Joro gamla öch bräckliga, jt kulle resignera till förmån för nämnde Ä nän hvilket hopp dock ej gått i sull-l vordan. 1 En representant skrifver till en af lands-S rtstidningarne: I 3Jag vill rekommendera läsningen af Dunkers fö ok om revisionen, som ej skall undgå att göra s xtjent Riräs Det är omöjligt att finnå en 1. laräre Frundligare och mera moderat framstall56 ing. Han slutar med att förklara, att icke någon fr an förebrås för, att förhållandet är sådant det är; tt ingen finnes, som förmår åstadkomma en rätelse, sålänge föreningen endast består af de båda hå ikena; men han påstår, att hvad vi ha är bättre ti n hvad man nu erbjuder oss. Förespeglingen af n fröniag med Danmark, såsom det föfda medlet te tt komma ut ur de nuvarande förvocklingarne, he kall emellertid otnifvelaktigt befrämja revisionsdi rbetet i storthinget; ty finnes det något, som våra önder äro allvarsamt rädda för, så är det en för-l ning med Danmark och konseqvenserna deraf för Tn Ss, såsom den mindsta nationen.t k På Söndag morgon afreser hela konungamiljen med ångbåt till Drammen, för att de ppna den 9 mil långa jernbanan till Randsorden. Konungen säges ha inbjudit 70 ko