Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1868, sida 2

Från Norge, (Korrespondens till H.-Ten.) . Christiania den 9 Okt. 1868. Det är i dessa dagar serdeles lifligt vår stad, då kungastäten och det för en vecka sedan sammanträdda storthinget på många sätt bereda omvexling i hvardagsifvets enforminghet, draga en hel hop fremmande hit och bringa lif i rörelsen. Storthingets högtidliga öppnande i Tisdags af H. Mit konungen i närvaro utal kronrinsen af Danmark, prins August, de langiiga damerna samt det yppersta af vad krigsmakten, universitetet, diplomatien, domareembetet, regeringsmakten, kort zagdt, alla brancher af någon betydenhef ett civiliseradt land kunna erbjuda, var i sanning storartadt för denna bondestat, som är stolt öfver sina borgerliga och enkla institutioner. När vädret är godt, prukar den ståtliga processionen med konungen i sin midt att, under mänglens jubel, vandra till fots genom gatorna, der rader af soldater äro uppställda, till det samlade storthinget; denna gång besarade man regnväder, hvarför processionen utgick från lagthingssalen och vandrade till storthingsöalen, der enhvar fick göra sin komplimang för de kungliga damerna på den ena och för storthingets resident på den andra sidan, i öfvervaro af hundradetals åskådare, mest damer, hvilka voro fördelade på läktarne och bakom representanternas sittplatser. Konungen tog plats på den vanliga presidentstoen samt uppläste med klar röst och på sod norska sitt trontal, Så förträfflig är akustiken i denna vackra sal, att ingen sick miste om ett enda ord af talet, hvilcet för öfrigt var den innehållslösaste prolukt, man kan tänka sig. Icke destomine hlef, efter hvad som berättas, talet fversått på franska och genast pi teleaf afsändt till Paris, af och till hvem mtalades ej. Statsministern Sibbern uppäste derefter under en halftimmas tid en emligen ytlig berättelse om rikets tillstånd, varpå konungen förklarade det 19:de orinarie storthinget öppnadt och presidenen hänvände ett kort tal till konungahuet, hvilket tal församlingen besvarade med tropet: ,,Gud bevare konungen, fädernesindet, brödrariket! Konungen såg synarligen något ansträngd ut i sin stora alapniform, Hela akten upptog ej mycet öfver en halftmuag. I throntalet finnas egentligen ej mera än senne punkter för aumänheten att komtentera, nemligen den föga välkomna unorrättelsen, att en betydlig summa ut