— DS de under innevarande års polar-expedition vunna vetenekapliga resultater; och aflade hr preses å akademiens vägnar dess tacksägelse till hr Th. Fries för det intressanta föredraget. Sekreteraren inlemnade för ,,Öfversigten en af professor Kinberg författad uppsats: ,,Om andra halskotans uppkomst genom sammansmältning at tvenne kotor, Slutligen anmäldes, att akademiens bibliotek och det naturhistoriska riksmuseum sedan sista sammankomsten fått mottaga åtskilliga skänker, hvarom en redogörelse kommer att i Öfversigten intagas. Landsorten. Upsala. Festen för Victor Rydberg. Upsala-Posten har i särskilt derför utgifvet bihang meddelat de vackra tal och verser, som vexlades vid den i Upsala för hr V. Rydberg gifna fest. Vi återgifva ur dessa tal följande vackra ord, hvarmed professor Holmgren beledsagade skålen för ungdomen: Vi hafva helt nyligen firat en fest på detta samma rum, en minnesfest öfver en hädangången ädel arbetare i sanningens tjenst, ) som yttrat om ungdomen att den ,är lifvets pingst, då idealernas heliga ande utgjuter sig öfver menniskans varelse. Ingen är så olycklig att han icke någon gång känt sig ung och varm, att han icke någon gång svärmat för höga idealer, icke någon gång under lifvets pingsthelg känt den himmelska elden i sitt väsen. Men icke alla vårda och bevara denna eld, den flammar icke upp som en ständigt brinnande altarlåga från hvarje hjerta. Nej, oftare qväfves den elden, när bröstet krymper ihop i fördomarnes och konvenansens snörlif, ofta slocknar den heliga lågan, när de timliga bestyrens kyliga luft andas derpå. Hur illa hushållar icke menskligheten med denna himmelska gåfva! Hur bittert är det icke att se den elden tidigt förqräfd hos dem vi älska! Men så mycket större är vår glädje, då vi någon gång finna den bevårad. Vi universitetslärare, som njuta den oskattbara lyckan att få ständigt lefva i en atmosfer, der ungdomsvärme strålar ut öfverallt omkring oss, der det svenska folket alla dagar firar sin pingsthögtid, vi förstå måhända bäst att skatta värdet af en bevarad ungdom. För oss är det en upplyftande syn, hvarje gång vi få se en man, som fjerran från dessa ungdomens solbelysta höjder och ställd midt i det praktiska lifvets äflan och bestyr dock förmått bevara ungdomens heliga eld i sin själ, som ännu tror på idealerna, ännu i trots af allt motstånd, alla nedslående erfarenheter, all iskyla i verlden dock icke afstått från mödorna och hoppet att nå dem. Den mannen måste vi skänka vår djupa aktning, hvarhelst vi träffa honom. Och I unge, I den kommande tidens män, som skola taga framtiden i arf, — för Eder eger denna fest helt visst sin betydelse. Kommen ihåg, att blott en gång i lifvet faller elden derofvanifrån i menniskans själ. Det är i ungdomens dagar, det är nu. Tagen vara på den elden, låten den aldrig slockna. Upphören aldrig att svärma för de idealer, som nu stå ljusa och herrliga för Eder inre syn. uppnen för dem Eder törstande själ, gömmen dem i varma hjertan, kämpen för dem och öfvergifven dem aldrig. Dessa åldrade, förfiusna själar, som stelnat redan och som i sin vishet fördöma allt hvad som lefver och rör sig och är varmt — de skola kella Eder för dårar. Men den är en dåre, tem icke vågar tro den rösten, som i ungdomens dagar talar ur hans eget bröt. Tron den rösten, ty det f Guds stimma — den är visare än de vises. Men att vara ung är icke blott att svärma för idealerna, det är attlefva, att kömpa, att falla för dem. Bevaren yaglingen i håg och sir ne, ty detta ungdomliga sinne är det enda, som något uträttat i verlden. Det behölver icke förgå med åren — idealerna åldras icke. Jag ville ställa vår ärade gäst framför Eder såsom eit bevis derpå. Betrakten honom noga och lären af hans exempel. Må vi icke mel spetsen af kritikens kalla stål dissekera resultatet; må vi med varmt hjerta erkänna det rena och ädla i afsigten, beundra det ibärdiga i sträfvandet. Han har förstått att bevera en gaista af det, som jag ville kalla den sanna, den eviga ungdomen, själens och bjertats ungdom. För denna är det, som jag vill tömma mitt glas. Lefve den sanna ungdomen ! Då hr V. R. afreste på Fredagen med aftontåget, åtföljdes han till bangården af sällskapet S. H. T., hvari han samma dag upptagits såsom medlem, och hvars förträffliga sångkör fyllde bangården med sina herrliga sånger. Universitetet. Med bifall till teologie professorn, domprosten C. A. Torns ansökan om tjenstledighet för den del af innevarande års hösttermin, som efter kyrkomötets afslutande återstår, hvilken tid sökanden vill mn åt de arbeten, som åligga honom i egenskap af ledamot i bibelkommissionen, har kansleren den 7 dennes förordnat adjunkten G. L. Collinder att de till professoren Torens lärostol hörande föreläsningar och examina under tiden upprätthålla samt docenten M. Johansson att för samma tid bestrida adjunktens i pastoralteologi undervisningsäligganden. Samma dag har likaledes kansleren med bifall till prosessoren J. Spongbergs på grund af hans med bifogadt läkarebevis gjorda ansökan om ledighet från föreläsningsskyldighet för innevarande äsetermin, förordnat adjunkten C. A. Walberg att reläsningarne i grekiska språket under tiden upprätthålla. A Tlugoonn I