Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1868, sida 2

Bref från Norra Finland. Uleåborg den 3 Oktober 1868. E. G. Geijer låter i en af sina dikter ,omständigheterna yttra sig sålunda: Kring menskan ifrån vaggan, liksom spindlar, Vi draga fina trådar, spinna bindlar. I början vill hon ej vårt nät fördraga, Men måste slutligt låta sig behaga. I mitt bref af den 2 September tillkännagaf jag min afsigt, att samma afton med ångaren , Qulu resa till Brahestad; men ,omständigheter hafva qvarhållit mig här, och jag ,slutligt låtit sådant mig behagak. Förtycken derföre icke, att jag ännu meddelar eder några notiser härirån. Orten består sig en tidning, Oulun viikko sanomia (Uleåborgs vecko-underrättelser), hvilken utkommer hvarje Lördag på finska språket, men med delvis svenska annonser och är tvifvelsutan det bästa folkblad i Finland. Också har tidningen ypperliga anor, ty den redigerades en tid af Elias Lönnrot, Kalevalasångernas upptecknare, numera professor eme ritus vid universitetet i Helsingfors, och har sedermera icke vanslägtats. Den nuvarande redaktören, Robert Mellin, en frände till Lundanovellisten, förstår med den finaste takt att välja ämnen åt den publik, för hvilken bladet hufvudsakligast är afsedt, och behandlar dessa ämnen med mästarehand. Här finnes också en bildningscirkel, grundad af landssekreteraren Hildn och sjökaptenen Cannelin, hvilken sistnämnde nu är dess föreståndare. Jag har icke haft tillfälle att bevista någon af dess sammankomster, men af flera bland mina vänner erfarit, att densamma i hög grad bidragit till utjemnande af rangoch ståndsskillnaden emellan de särskilda samhälisklasserna och att man, isynnerhet i detta afseende, väntade sig vackra resultater af dess framtida verksamhet. Vidare finnes här en pedagogisk förening, men om denaa uträftat eller ärnade uträtta någonting gagneligt, har jag, oaktadt noggranna efterforskningar, icke kunnat inbemta. Att häftiga strider vid denna förenings sammanträden blifvit utkämpade emellan det finska och svenska elementet i stadens lärarekår har jag dock förnummit. Denna kår är också ganska talrik, enär en mängd läroverk finnas härstädes placerade. Bland dessa må nämnas ,högre elementarläroverket, en sammansättning af skola och gymnasium, derifrån elever dimitteras direkt till universitetet, men hvars nuvarande lärare sades, hvad flertalet af dem beträffar, minst vara roade af sin undervisande verksamhet, utan hellre uppträda som kapitalister, bokhandlare, jordbrukare m. m. Vidare en , handelsskola, som förestås af en svensk, hr E. A. Bisse, hvilken icke lyckats tillvinna denna några sympatier, hvarföre skolan, ehuru den kunde vara af högsta gagn för orten, för ett tynande lif med ett fåtal elever; en navigationsskola, en ,fruntimmersskola m. fl. I navigationsskolan sker undervisningen uteslutande på finska; i de öfriga läroanstalterna föredragas några ämnen på detta språk. Jag skattar såsom en lycka, att jag här lärt känna en af Finlands ädlaste fosterlandsvänner, pensionerade landssekreteraren, lagman Leonard Pentzin. Då den energiske och kraftfulle öfverste Lagerborg var guvernör i Uleåborgs län, fungerade Pentzin en längre tid såsom dennes högra hand; under Lagerborgs efter