Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1868, sida 2

blifvande äkta mannen yttrade ungefär följande: ,,I närvaro af denna kristna församling frågar jag dig, om du vill blifva min äkta maka, och lofvar jag, med Guds nåd, att älska dig i nöd och lust. Såsom insegel på detta mitt löfte gifver jag dig denna ring. Härpå svarades af bruden: ,I närvaro af denna kristna församling lofvar jag att älska dig i nöd och lust, och emottager jag derför denna ring. Härefter uppträdde en talare och sökte, med stöd af bibeln, bevisa det borgerliga äktenskapets berättigande, under beklagande att detta lands lagar ej ännu erkänna denna form för äktenskaps ingående, ett erkännande som dock förr eller senare måste inträffa. Tal. vände sig derefter till brudparet, uttalande några allvarliga ord om äkta makars inbördes pligter. En psalms afsjungande afslutade ceremonien, som bevistades af omkring 400 personer. (D. N.r.) — Revisionen af stats-, hanho-och riksgäldsverken. I Dagl. Alleh:a af sistl. Onsdag läses: Med denna dag afslutades den allt sedan d. 13 sistl. Augusti pågående, i grundlagen föreskrifna granskningen af statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning, hvilken, efter hvad det berättas, i år lär gått ganska allvarsamt till. Revisorerna, hvilkas första sammanträde öppnades af ledamoten afriksdagens Andra kammare hr Per Nilsson i Espö såsom den äldste riksdagsmannen, valde derefter till ordförande brukspatronen C. G. Indebetou och till viceordförande direktören F. E. Gjerling samt hafva arbetat på tre afdelningar. Den första af dessa, med hr Indebetou såsom ordförande, utgjordes för öfrigt af majoren A, R. v. Kremer, kaptenen L. M. Nordenfeldt och fabrikören C. Th. Svanberg; den andra af frih. Gust. Åkerbjelm, ordförande, samt kammarrådet G. R. Charpentier, brukspatronen G. De Mare och ledamoten af Andra kammaren Jan Andersson i Jönvik; den tredje af herr Gjerling, ordförande, samt brukspatronen F. Brusewita, kaptenlöjtnanten C. G. Witt och herr Per Nilsson. Revisorerna hafva i är vida mindre än vanligt sysselsatt sig med mera eller mindre långsträckta och nöjsamma utflygter åt landsorten och likaledes ganska litet brytt sig om de s. k. inspektionerna af allmänna verk och inrättningar i hufvudstaden, men de hafva deremot så mycket ifrigare granskat alla de räkenskaper, som för dem blifvit framlagda. Man har lyckligtvis numera fullkomligt kommit ifrån det gamla maneret, som vi icke vilja närmare karakterisera, enligt hvilketshela revisionen inskränkte sig till en skrupulös kontrollräkning af additionerna här och der irikshufvudboken, utan den har nu i stället till föremål en noggrann pröfning, huruvida de af representationen beviljade medel blifvit använda i fullkomlig öfverensstämmelse med de dervid fästa vilkor.t, — Skeppsvrak å Ålands haf. Enligt skrifvelse från N. D. A:s korrespond. i Öregrund, hafva åländska skärgårdsboar å klippan Märket vid inloppet till Ålands haf från Bottenhafvet påträffat stycken af metallplåt och metallbultar. Äfven hafva de der funnit ett cylinderur, ett segel, en del svårare tågvirke och en ruff, hvilket allt blifvit försåldt å auktion på Eckerön. Man förmodar, att dessa effekter tillhört franska skeppet Nil!, hvilket såsom vrak för en tid sedan af så många märkts drifva omkring på Ålands haf, och hvarom vi förut utförligare nämnt. Måhända uret kan ännu säkrare konstatera, att det förolyckade skeppet varit ofvannämnda , Nil, om urets nuvarande egare är böjd att afyttra det till kapt. Regnaults efterlemnade anhöriga i Calais, i händelse det bevisligen tillhört befälhafvaren å det förolyckade fartyget. — Ossentliga föreläsningar. I Aftonbladet af Önsdagen läses: Hufvudstadens invånare äro nu åter i tillfälle att begagna sig af det mäktiga bildningsmedel, som populära föreläsningar erbjuda. Två föreäsningsserier fortgå för närvarande samtidigt och öppnades den ena i Måndags, den andra i går. Ett antal vetenskapsidkare, hvilka nitälska förfolkhögskolesakens befrämjande, ha anordnat en följd af föreläsningar till förmån för folkhögskolefonden. Det var denna föreläsningsserie, som öppnades i Måndags af docenten Dietrichson med ett föredrag om Leonardo da Viuci och hans förnämsta konstverk: ,Nattvarden. Med vanlig elegans i framställningen meddelade föreläsaren en kortfattad teckning af den store konstnärens lefnad; hans förhållande till sin samtid samt hans mångsidiga konstnärliga och vetenskapliga verksamhet. Öfn vergående slutligen till det konstverk, som förnämligast bidragit att göra Leonardo da Vincis namn odödligt, redogjorde hr Dietrichson för dess tillkomst, för de kompositionens och utförandets förtjenster, som gjort detta verk till kanske det yppersta, målarekonsten frambragt, samt slutligen för de missöden, som nästan helt och hållet tillintetgjort detsamma. Föreläsningen, som hölls i Vetenskapsakademiens nya, för sitt ändamål förträffligt inrättade hörsal, bevistades af enkedrottningen, hertigen och hertiga innan af Östergötland samt af ett antal åhörare, visserligen icke obetydligt, men dock vida mindre än lokalen kunde rymma. Den andra föreläsningsserien utgör en fortsättning af de offentliga föredrag, för hvilkas anordnande statsanslag förut varit beviljadt och dem vederbörande komit synes finna utväg att fortsätta äfven nu instundande vinter, ehuru statsanslaget icke vidare blifvit anvisadt. Den öppnades i går afton på Stora börssalen af fil. dokt. C. F. Bergstedt med ett föredrag om öd och språkforskning. Föreläsaren lät sina åhörare kasta en blick in i språkens utvecklingshistoria, visande med en mångfald af exempel huru vid en analys af de ord, som tillsammans utgöra ett språk, det befinnes, att de särskilta delar, i hvilka de kunna upplösas, till och med blotta böjningsändelser och dylikt, varit ursprungligen särskilta ord, hvilka återigen i sin ordning kunna på samma sätt genom en ytterligare analys upplösas uti andra ord 0. s. V., Så att man slutligen inom hvarje språkstam ytterst finge i behåll blott ett högst obetyd.. d UB 2——