Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1868, sida 2

örtroendet, hvarföre man åter emotser och fruktar för nya strider. Då exkonunsen af Grekland i tiden blef borgmästare en tysk småstad, borde Uleåborg icke veka att öfverlemna sin politi åt Isabelas af Spanien gemål. Kanske vore denne icke ,,omöjlig. Jag har i min ungdom tillbragt en stjernenatt vid Trollhättan och har ännu ett lifligt intryck deraf. För någon vecka sedan tillbragte jag en stjernenatt vid Pyhä fors i Uleå a fyra mil öster om staden, och minnet deraf skall följa mig så länge jag lefver. Någonting så skönt och storartadt hade jag icke föreställt mig i det flacka Österbotten. Den finske skalden 2. Topelius har i sin dikt ,,Uleå elfbeskrifvit stället på ett mera vackert, än objektivt sätt. Franzäns sammanträngda, prosaiska skildring deraf låter oss icke heller uppfatta detsamma i sin fulla storhet och skönhet, men lemnar dock en aning derom, då han säger: ,I den två mil långa forsen förekommer en krökning så tvär, att man, rusande mot klippan på stranden, tror elfven försvinna, ock väntar ej annat än att sönderkrossas. I samma ögonblick vänder styrmannen med en beundransvärd precision båten, och elfven öppnar sig åter! — Sannolikt hade T. och F. besökt stället endast vid dagsljus. Men nu! Stjerneljus från himmelen, notdrägt nedanför fallet vid sken aftorrvedsbloss, båtar, ilande fram och åter mellan hvardera stranden, skördefest eller rättare dans och glam efter slutad tröskning i den på klippan högt öfver forsen liggande Leppiniemi gård — allt detta förde i mitt minne, kanske malplaceradt nog, R. von Krzeemers sydländskt varma , Notturno, der Båtar rodde på dunklets yta; Gladt flög tonernas skämt kring rymden; Dansens lekande takt förledde Sjelfra klippornas hårda allvar, Echo svarade muntert! Och när tonerna tystnat, spriddes Bifallsjublet — i dyster natt. Herrar turister! Försummen icke Pyhä då I besöken Finland. God natt! N.