Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1868, sida 2

UTRIKES, TYSKLAND. I ,Kreuz-Zeit. uttalar en af koryfkerna den gamla germanistiska skolan från len napoleonska tiden, den bekante histoikern professor Heinrich Leo i Halle, med len honom egendomliga öppenheten sina isigter om nödvändigheten af ett snart krig, på det att det skall blifva verklighet af det tyska enhetsidealet. Leo säger sig frukta för, att ,,den egendomliga preussiska känslan skall blifva sviken, innan .den tyska gemensamhetskänslan blifvit stark nog att motstå alla faror. Han beklagar, att icke blott antbipatien mot Österrike, Wirtemberg och Bayern varit i astagande sedan 1866, utan att äfven ,anthipatien mot Frankrike blir allt svagare i Tyskland. I riktigt berserkaraseri skrifver den krigiske professorn: ,Utgjutet blod är den ädla saft, som binder folken samman, och detta på helt annat sätt, än det skulle ske genom s. k. moraliska eröfringar. All mildhet mot de nya provinserna skall icke tillfullo vinna befolkningarnes hjertan, innan de blödt i förening med de gamla. Gud girwe oss derför snart ett stort krig, ty endast derigenom kunna vi med säkerhet vinna de annekterade länderna. Men det nya kriget får icke vara ett blott och bart segertåg, som år 1866; ty krig, som endast förete segervinningar, skola blott efterlemna ringa moraliska verkningar. Nej, det måste blifva ett krig, under hvilket vi frukta för vår egen tillvaro. Först sedan ett sådant krig blifvit genomkämpadt med ordentliga nederlag — så förmenar den blodtörstige historieskrifvaren — skall Tysklands kejsarrike ånyo uppstå i sin gamla herrlighet och prakt. ENGLAND. På premierministerns adress har oppositionens chef nu svarat: Gladstones valupprop till det distrikt i Lancashire, hvars representant han varit, är nu offentliggjordt. I vidlyftighet öfverträffar det Disraelis skrifvelse, och naturligtvis tager deruti den irländska kyrkan lejonparten för sig. Frågor af relativt mindre betydelse afhandlas i början, och detta det måste man erkänna — på ett opartiskt sätt och i ett lugnt språk. I afseende på parlamentsreformen yttras: ,,Omsider hann lord Russells regering så långt, att den genom sin abdikation kunde tillförsäkra reformen en snar triumf. Tillfölje deraf kommo vedersakerna till valrättens utvidgning i regeringen och funno sig tvingade af den allmänna rösten att framkomma med förslager, hvilka — huru inskränkta de än i sin första gestalt voro — ledde till antagandet af en mera omfattande och mycket mera demokratisk lag, än vårt lagförslag, om hvilket det likväl 1866 hette, att det ,skulle lämpa våra statsinrättningar efter Förenta Staternas mönster. I finansförvaltningen förebrår han den nya regeringen statsutgifternas höjande med tre millioner, oberäknadt kostnaderna för det Abbysinska fälttåget. Härefter yttrar han sig angående undervisningsväsendet, i hvilket han af staten fordrar att i de offentliga skolorna arhålla sig från hvarje inflytande på religionsundervisningen. Men en fråga, eller kanske rättare sagdt en grupp af frågor, tränger alla öfriga i bakgrunden: tillståndet i Irland; och här yttrar Gladstone mycket träffande: , Målet för en sannt liberal politik är att genom ättvisa, men energiska åtgärder i Irland göra lagens namn lika aktadt, som i EngG i C?S