Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1868, sida 3

nismen i de tropiska klimaten. Z Äfven den fällning, som man finner i förtätad vattengas, samlad i sjukrum, anatomisalar, sumpluft och instängd luft, hvilken man hittills ansett såsom en qväfvehaltig substans, består af mikrofyter och mikrozoer. — I afsöndringen från luftrören, slemhinnorna m. m. kunde Lemaire ej upptäcka sådana mikroskopiska företeelser. Deremot fann han i afsättningen på tänderna hos personer, som hade kariösa tänder eller sjukt tandkött, Spirillum volutans och monader i stort antal. — Säkert ansåg Lemaire sig kunna påvisa, att respirationsprodukterna, då de passera munnen, föra med sig sådana små organismer, samt uttalar sig bestämdt mot åsigten, att hvad som afsätter sig vid komprimerandet af från lungorna upptagen vattengas är en qväfvehaltig substans. Hvad man härvid funnit består nemligen enligt hans åsigt just af infusorier från munnen, som följa med andedrägten, ty efter behörigt renande af respirationsvägarna och munkavitetens afsköljande med vatten, innehållande 2 proc. vinsyra, kan ingen vidare fällning erhållas ur den kondenserade gas, som man funnit i utandad luft. Vidare om vissa svamparter såsom den egentliga orsaken till kolera. Ehuru under de sednare åren flera forskare sysselsatt sig med undersökningar af uttömningar från kolerasjuka, har dock ingen lyckats att direkt kunna påvisa det ämne, som representerar contagium, hvilket är så mycket mera förvånande, som redan 1849 engelska vetenskapsmån lyckades finna vissa mögelbildningar i sådana uttömningar. Inga egentliga mykologer sysselsatte sig emellertid med dessa undersökningar och endast jästceller blefvo någon gång funna. — Ernst Haller, professor i Jena, lyckades emellertid bättre i sina undersökningar och fann dervid upprepade gånger en viss svampart, hvars utveckling han anser sig ha upptäckt och bestämt. Den bestod af en ustiago med fruktform af en urocystis, aldrig funnen Europa annat än i uttömningar efter kolerasjuka, men identisk med den ustilago, som i Indiens heta klimat utvecklas på risväxten. Den regenereras endast vid en temperatur, som är ovanlig i vår verldslel G-25—35: R.) och Hallier anser den derföre ej vara europeisk, utan invandrad kolera från Asien. Deremot bildar den trenne hos oss inhemska fruktformer: en Akrosporform, en Thekasporform och en Anaörofytisk (Årthrospor-) form. Om den förta vet man, att den har sitt hemland i Asien, len tredje skulle äfven vara invandrad från Orinten. Species är således egentligen asiatisk och var endast med några få former, som erfordra en betydligare värmegrad för sin utveckling, utbredt ig till oss. Micrococcusmögel af hela det otvanämnda species uppträder liksom alla ustilaginerter i kolonier och skulle nu, enligt Hallier, vara tt anse såsom det verkliga kolera-contagiet; ty mder inflytande af denna mögelbildning upplösas lla djuriska väfnader och tarmepitelierna färstöas således äfven deraf. Svampbildningens spridling häfves af sura substanser, hvarföre man bör lesinficiera med sura ämnen. Prof. Hallier har edermera äfven anställt särdeles intressanta paraitologiska undersökningar rörande mögelbildningars örekomst vid koppor, hungertyphus m. m. En amerikansk läkare, Salisbury, har äfven jort undersökningar rörande malaria-miasma, lka tala för malarians och frossans beroende a? örgiftning genom en algart, Palmella, äfvensom ör mjeltbrandens, difteriens och lungbrandens paasitiska natur. Om samma författares hypothes ngående sjukdomsorsaker af samma slag för de eneriska sjukdomarna (Crypta syphilitica, Crypta onorrhoea) har prot. Santesson närmare redogjort ch d:r Sköldberg äfven inom Sällskapet väckt iskussion. Iakttagelserna i denna rigtning äro mellertid i många hänseenden ej så pröfvade, att e kunna erhålla burskap inom vetenskapen såsom rkända sanningar, men Lemaires och Halliers neorier kunna dock i det närmaste antagas såsom erkliga fakta.