Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1868, sida 3

Svenska Läkaresällskapets ärshögtid. Inom den medicinska vetenskapen pågs experimenter på ett område, som är egnadt att öppna nya och stora vyer. för denna vetenskap, nemligen uppdagandet af mikroskopiska djuroch växtarter såsom orsaken till vissa sjukdomar. Finner man så ett gift, som dödar dessa varelser, så ligger deri läkemedlet mot den af dem vållade sjukdomen. Utröner man t. ex. att frossan har sin grund i infusorier, hvilka dödas af qvininen, så är på samma gång förklaringen funnen till qvininens krast att bota frossan. Vid svenska Läkaresällskapets årshögtid den 6 dennes förekommo i sekreterarens årsberättelse några uppgifter i detta hänseende, som ega ett stort intresse. Vi återgifva derutur följande: Öfver de på sednare tiden företagna vigtiga undersökningarna om uppkomsten af miasmer och contagier har generaldirektör Berlin lemnat åtskilliga uppsatser efter utländska källor. Sedan lång tid tillbaka känner man, att instängd luft, inandad af friska menniskor och djur, undergår en förändring, som gynnar uppkomsten af de sjukdomar, hvilka den gamla medicinen med ett gemensamt namn benämnde rötfebrar. Den egentliga orsaken till dessa sjukdomar är dock fortfarande obekant och betecknas vanligen med det sväfvande namnet miasma, som antages vara ett sammansatt kemiskt eller organiskt ämne. För frågans lösning utförde d:r Lemaire experimenter på kraftigt byggda och fullkomligt friska soldater, som voro utsedda till detta ändamål. Experimenterna bestodo i kondensation medelst köld af atmosferens vattenhalt och derefter mikroskopisk undersökning af det kondenserade ämnet. Undersökningen skedde kl. 4—12 5 på morgonen, under det soldaterna ännu lågo i sina sängar och rummen voro stängda. Ur ett 420 kub.-meter stort sofrum, der 20 personer tillbragt natten i en temperatur af Å 18 gr. C., gjordes omkring 6 grm. vattengas flytande och uppsamlades. Vätskan var nästan färglös, af samma lukt som sofrummets och utan inverkan på reagenspapper. Två timmar efteråt verkställdes den mikroskopiska undersökningen, hvarvid observerades ett betydligt antal genomskinliga, sferiska, äggformiga eller cylindriska, regelmessiga eller oregelbundna, små kroppar, hvilkas diameter varierade från 0,001—0,00015 millimeter. Dessa kroppar ansåg Lemaire vara mikrofyter och mikrozoer stadda i utvecklingsstadium. Efter 24 timmars förvaring visade en droppe ett oerhördt antal Bacterium Termo, spridda eller förenade i grupper, vidare exemplar af Bacterium Catenula och punctum samt åtskilliga slag af vibrioner. Ett annat försök gaf enahanda utslag, med den skillnad, att infusoriernas antal var vida mindre, tydligen på grund deraf, att rummet var väl ventileradt. Äfven i dricksvatten har Lemaire funnit de ofvannämnda smådjuren, men endast i relativt fåtaliga exemplar, och är öfvertygad om, att mikrofyterna och mikrozoerna ej uppstå inom organismen, utan på de yttre delarna af menniskans kropp. I smutsen på kroppen återfinnas myriader af dessa smådjur, flera ju tätare smutslagret är. Genom hudutdunstningen hålles detta i ett fortfarande fuktigt tillstånd, reagerar surt, jäser och utvecklar infusorier. Vid mikroskopisk undersökning visade sig samma resultat som vid de förenämnde försöken: massor af Bacterium Termo, Bacterium Catenula, B. punctum, vibrioner, Spirillum volutans och äggformiga monader med och utan svansar. Smuts, hemtad från olika personer och olika kroppsdelar, egde ungefär samma beståndsdelar. I främsta rummet är det värmen, som bringar till mogna dessa mikroskopiska väsen, och värmen är således orsaken till miasmernas förfärliga inverkan på den menskliga orga