Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1868, sida 3

bort med erkännande af bibeln, såsom enda rättesnöret för läran, hafva hemställt om bifall till hr Rydbergs motion och att den förpligtelse, hvarmed lärarne i församlingen skola förbinda sig, bör så förändras, att de symboliska böckernas underordnande under bibeln tydligen utmärkes. Det skall häremot invändas, likasom det plifvit inom utskottet invändt, att det nn är fråga endast om de förpligtelser, dem läraren i sådan egenskap skall sig åtaga och att, då Lutherska församlingen i allo godkänner de symboliska böckerna, läraren måste göra detsamma och i alla händelser vara skyldig att derefter rätta sin predikan och sin lära; att det är endast såsom lärare han förpligtar sig till de symboliska böckerna och att hans samvete icke lider något våld, emedan han kan lem-I na embetet, åå han icke med öfvertygelse i kan fullgöra dess pligter enligt åtagandet, li q 1 — VV — — F — AWA AD och sålunda vara fri från hvarje följd af sin förpligtelse. Så vidt jag förmår fatta är dock utgångspunkten i detta resonnement origtig, i då den grundas derpå, att den rena erangeliska läran tillerkänner de symboliska böckerna en ofelbar auktoritet, medan den tvertom tillägger endast bibeln en sådan och alltså ingalunda fordrar at sina trosbekännare en närmare anslutning till Augsburgiska bekännelsens lärosatser, än den, som kan finnas enlig med bibelordet ; och om häri icke ligger ett misstag, så inser jag icke att fordringarne på läraren kunna sträckas utöfver hvad läran sjelf bestämmer. Häremot skall anmärkas, att en gemensam bekännelse dock är nödig för att bilda ett gemensamt trossamfund och att bibehålla gemensamheten inom kyrkan, samt att, om det må bero af den enskilde medlemmen att sjelf tillse, om han vid afvikande mening kan qvarstanna inom sams fundet, det deremot icke får ankomma på läraren, att såsom sådan framträda medl; lärosatser, som äro i strid med hvad församlingen erkänner såsom grund för den predikan, af hvilken församlingen väntar uppbyggelse. : Denna anmärkning må väl icke kunna frånkännas all befogenhet; men den synes i mig dock hvila på en motsägelse. Ty utom det att, då bibelordet erkännes vara regeln för bekännelsen, ingen olika mening: kan uppkomma derom, att läraren skall hålla sig till detta rättesnöre, hvarigenom en gemensam bekännelse alltid måste vara för handen, tillräcklig för sammanhållningen inom trossamfundet, så synes det icke vara sig emellan förenligt, att på ena sidan bekännelsen skall innebära ett erkännande af de symboliska böckernas underordnande under bibelordet, och på den andra ett ovilkorligt anspråk ställas på läraren att tyda bibelordet så, som de symholiska böckerna bestämma och att såälunda gifva åt dem alldeles lika auktoritet med bibeln. Denna auktoritet skall sålunda i sjelfva verket blifva den afgörande och alltså symbola komma att blifva rättesnöret för bibelns rätta förstånd. Förhållandet omvändes derigenom alldeles, och med detsamma förbytes bekännelsen till sin motsats eller så att bibeln blifver underordnad de symboliska böckerna; hvartill väl ock den allmänna uppfattningen! skall finnas bragt, om den med opartiskhet granskas och undersökss. Då man besinnar, att läraren har till en bland sina uppgifter att söka sanningen i dess rätta källa och att sträfva efter den kunskap, som bereder honom en ökad insigt i bibelordet, så synes det som om nan mindre än någon annan bör i sin forskning bindas af sådana ränser, dem I sjelfva bekännelsen icke tillerkänner egenskapen att utgöra hinder för lärans utTI veckling till närmare enlighet med bibelsordet. Om det deremot icke kan nekas, att läraren är blottställd för misstag och att församlingen må ega anspråk att den ungdom, som lemnas i lärarens händer, undervisas till den lära, om hvars innehåll församlingen är eller kan vara fullt medveten, så framstår den fråga, som måste lösas eller huru, med bibehållande af bekännelsen, sådan den i verkligheten är, församlingen må försäkras mot obehörig inflytelse af den olikhet, som kan uppstå emellan de symboliska böckernas lärosatger och lärarens uppfattning af bibelordetDenna fråga bör blifva föremål för särskild utredning och må föranleda den ena eller andra lämpliga åtgärden, men icke kan eller får frågan aflägsnas eller undanskjutas på det sätt, att en oriktig uppfattning af sjelfva bekännelsen fostras eller näres, då den tvertom bör motverkas, sedan den temligen tydligt framträdt och synes tillvinna sig ett ökadt erkänLandsorten. Alinecås Marknaden förliden Fredag gynna